I Sverige har filmessän aldrig haft någon stark ställning. Filmtidskrifterna har lagts ner en efter en och dagspressen har sällan utrymme (eller intresse?) av längre texter med ett relativt smalt läsarintresse. Visst finns det flera kunniga filmkritiker men den längre betraktelsen som placerar in en film, en regissör eller en skådespelare i ett vidare sammanhang – sådant är mer sällsynt.