Arvet efter JÖK-juntans styre gör sig fortfarande påmint i Gävleborgs län.  Sossarnas och Centerns kompromissartade kvasi-reform av Arbetsförmedlingen är ofullständig och har skapat luckor i kommuner som Ljusdal. Nu behövs rejäla förändringar för att matcha arbetssökande till de lediga jobben.

Lågkonjunkturen slår med full kraft över Sverige. Åtta år av S-regering har försatt Sverige i ett dystert läge. Energisystemet är ur balans på grund av rödgrön dogmatism som medfört nedlagd kärnkraft och chockhöjt drivmedelspriser. Konsekvensen är en inflationskris som såväl företag som hushåll får betala notan för.

Den ekonomiska krisen riskerar att vältra över på jobbmarknaden. 12 000 personer är inskrivna på Arbetsförmedlingen i Gävleborgs län. Knappt hälften är långtidsarbetslösa. Arbetsmarknaden har förvisso förbättrats något senaste året, men läget är alltjämt allvarligt. De som står långt ifrån arbetsmarknaden riskerar att fara illa i dåliga tider.

Det finns dock hopp. Företagen söker fortfarande efter nya medarbetare. Enbart i Gävleborgs län finns 3 600 lediga platser enbart på Arbetsförmedlingens platsbank.

När jag besökte företag i Ljusdal för en tid sedan uppmärksammades jag på Arbetsförmedlingens dysfunktion. Flera företag eftersöker arbetskraft, men kontakten med den myndighet – Arbetsförmedlingen – som ska hantera ärenden är icke-existerande. Kontor har blivit nedlagda, vilket försvårar matchningen.

Tanken med AF-reformen var att fristående leverantörer skulle ta över, där AF-kontoren lades ner. I just Ljusdal har fristående aktörer etablerats och ger stöd samt hjälp till ett hundratal arbetssökande. Gott så. Men företagens kontakt med myndigheten som sådan för att få rekryteringsstöd tycks inte fungera alls, enligt flera företagare på plats.

Det bekymrar mig. Intrycket är att JÖK-juntans AF-reform med Eva Nordmark (S) och Martin Ådahl (C) i spetsen under förra mandatperioden blev kompromissartad.

Vad som är värre är att Arbetsförmedlingen signalerar att alla nödvändiga förändringar redan är gjorda (!). Stolt visar myndigheten minsann upp en tidslinje på sin hemsida där 2022 markerar året då ”Reformeringen av Arbetsförmedlingen är slutförd”.

Det duger inte. Nyligen har flera nyheter visat på kaoset på AF. Först konstaterade statsradion att 14 miljarder kronor skickas tillbaka till statens kistor (SR 22/2). Sen redovisade Sveriges malligaste morgontidning DN att AF sjösatt ett projekt för att flytta arbetslösa i Malmö norrut. Ingen nappade på erbjudandet. Kostnad? 70 miljoner friska skattekronor (DN 28/2).

Fiaskot påminner om socialistiskt styrda Sandvikens och Gävles pinnjakt på ”pysselsättningsåtgärder” med Extratjänster i spetsen under förra mandatperioden.

Nej, reformeringen av Arbetsförmedlingen är långt ifrån klar.

Följande behövs:

1. För det första, renodla verksamheten en gång för alla. Arbetsförmedlingen ska arbeta med kontroll och uppföljning, privata aktörer sköter jobbförmedlandet.

2. För det andra, se till att aktörerna marknadsför sig och faktiskt jobbar med arbetsgivare på orten. Här måste resultatmodellerna vara tydligt drivna mot prestation. De som inte levererar ska kastas ut från systemet.

3. Arbetsförmedlingen måste agera utifrån arbetslinjen. Här finns inte tid för arbetsro när krisen slår till, varken för företag, arbetssökande eller ansvarig myndighet.

Lars Beckman (M), riksdagsledamot Gävleborgs län