1945 bildades FN som en reaktion på det fasansfulla andra världskriget för att skapa varaktig fred och samarbete mellan alla länder. Förutom den obeskrivligt skrämmande förintelsen i koncentrationsläger dog mellan 50 och 85 miljoner människor i kriget. Grymheterna var bortom ord.

Idag står vi inför ett möjligt tredje världskrig. Kyrkan har gett kyrkoherdarna order att förbereda platser för massbegravning av dödsoffer i händelse av krig. Natochefen Jens Stoltenberg fruktar ett storkrig där Nato och Ryssland ställs mot varandra. Militära experter höjer det verbala tonläget. Samtidigt skickar västvärlden enorma mängder vapen till Ukraina vilket eskalerar konflikten med Ryssland ytterligare.

Vad har vi egentligen lärt oss? Om ett tredje världskrig uppstår, som sannolikt blir mycket värre än det förra, vad kommer vi att säga efteråt? Ska vi upprepa samma mantra igen? Aldrig mer!

Hur vore det om den svenska regeringen som företrädare för Sverige och som ordförande i EU öppet deklarerar att fred måste uppnås snarast, oavsett nuläge, och att konflikten med Ryssland måste trappas ner. Varför inbillar vi oss att militär upprustning och Nato-anslutning kan gynna fred? Det är ju alltid geopolitiska spänningar som slutligen leder till krig!

Hur vore det om USA slutade sin militära hegemoniska era och arbetade för en civilisation utan världsherravälde där alla länder behandlas lika. Det verkar tyvärr som om vi inte har lärt oss någonting. Det är dock inte för sent!

Christer Nylander