Nyligen kunde vi läsa om att en privatperson har fått över 770 000 kronor i elstödsutbetalning, samtidigt såg man bilder på Leif Östling (före detta ordförande för Svenskt näringsliv) som är berömd för sitt uttalande ”va fan får jag för pengarna”? – som vi väl med utbetalningarna av elstödet kan anses ha besvarat hans fråga med råge!

2020 slog coronapandemin till med full kraft mot hela världen. Sverige gick sin egen väg utan en total nedstängning av hela samhället – i efterhand visade det sig kanske vara rätt väg då vi har en befolkning som har relativt högt förtroende samhällets beslutande organ och myndigheter och som till stora delar respekterar rekommendationer. Vi hade dock mycket stora brister inom äldrevården och äldreomsorgen med en hög dödlighet bland äldre.

Regeringen införde enorma coronastöd till företagen. Bara under 2020 betalades det ut 117 miljarder i olika stödåtgärder enligt SCB. Dessa har fortsatt under både 2021 och 2022 i minskande omfattning. Till exempel fick klädjätten H&M över 2 miljarder i olika former av coronastöd – idag hyvlar företaget ned stora delar av sina anställda i anställningskontrakt, som de då skyller på ”förändrad köpbeteende på grund av coronapandemin”.

Samtidigt redovisade SVT en granskning av de fyra största friskolekoncernerna (koncernerna – tänk en gång till på det ordet i skolsammanhang!) – den visade att Academedia, Engelska skolan, Thorengruppen och Kunskapsskolan omsatte nästan 20 miljarder och vinsterna i de fyra koncernerna övergick 4,6 miljarder under åren 2017–2021. Academedia gick +767 miljoner bara för året 2021. Under åren 2019–2022 delade Academedia ut 660 miljoner till sina aktieägare – 660 miljoner som INTE gynnade eleverna hos Academedia.

Tittar vi då på till exempel rut- och rot-avdrag som är en växande skattereform som infördes av Reinfeldt-regeringen 2006–2010 och som har byggts ut flera gångar under olika regeringar sen dess, så ser vi också att de med de högsta inkomsterna är flitiga på att hämta ut pengar från systemet:

De två högsta inkomstklasserna tar nästan två tredjedelar av pengarna i systemet medan de fyra lägsta inkomstklasserna endast får ut en tredjedel av pengarna.

Hur har Sverige blivit detta omvända Robin Hood-samhälle? Där den som är rik gynnas i alla möjliga och omöjliga bidrag och avdrag och den som är fattig missgynnas med sänkta bidrag, höjda skatter och lägre pensioner.

Hur kommer det sig att människor med vanliga eller låga inkomster röstar på klassiska högerpartier, och framför allt på partier som säger sig vilja skydda ”vanligt folk” men som i praktiken gör precis motsatsen? Är det frågan om ett rent självskadebeteende eller total okunskap (systemkollaps i skolan) om vilken politik vilka partier står för? Eller är det ett demokratiskt problem att människor inte kan koppla ihop vad ett parti säger i media med det samma parti fattar för beslut i riksdagen?

Är det medias fel som har övergått till att bli allt kraftigare klickfixerade då reklamintäkter styr de sensationsberoende mediakoncernerna till den milda grad att journalismen kraftfullt hämmas och att 95 procent av mediakoncernerna ägs av borgerliga ägare? Eller är det SR:s och SVT:s totala panik över nya konservativa partier som hotar med div ”åtgärder” av nämnda publik service som leder till en egen självcensur som knappast gynnar konsumenten?

Har medborgarna i landet fullständigt förlorat förmågan att dra egna slutsatser av konsekvenserna av riksdagsledamöternas knapptryckningar i omröstningar om viktiga förändringar i landet?

Eller är det rent av en cocktail av allt ovannämnt?

Poul-Erik Jensen