Vi som är födda på 30-talet eller tidigare levde i en helt annan värld än våra barnbarn gör i dag. En sämre värld i de flesta avseenden men dock med en hoppfull framtid. Jag, som bodde i Stockholm under andra världskriget men tillbringade somrarna i Ockelbo där min mormor och morfar bodde men också min farfar som var änkeman sedan några år, har i dag tydliga minnen av kriget.

Efterkrigstiden 1945 till 1968 präglades av framgångsrika företag och en kraftig expansion av den offentliga sektorn. Koreakriget skapade också en högkonjunktur för svenska företag.

Vi har också tydliga minnen från år 1968 när vurmen för Sovjetunionen (Ryssland) och socialismen stod som starkast i Sverige. Det ledande partiet Socialdemokraterna var aldrig riktigt socialistiskt. Planekonomi för de statliga aktiviteterna men med ett fritt näringsliv under marknadsekonomiska villkor gällde.

1976 avlöste centerpartisten Fälldin Olof Palme som statsminister och det kändes nästan som en revolution för många. 1982 blev Palme statsminister igen och skjuten på öppen gata 1986. LO:s förslag om löntagarfonder fick dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt att skriva poesi och efter valet 1990 blev Carl Bildt statsminister i tre år. Statsministrarna Göran Persson (S), Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) följde. År 2022 kom Magdalena Anderson (S) in helt kort som statsminister följd av Ulf Kristersson (M) samma år.

I dag, år 2023, förundras vi gamlingar över det nya samhället. Har Sverige blivit dysfunktionellt? En regering i minoritet med stöd av ett parti som inte fanns förr i tiden och som arbetar i bakgrunden utan att visa vad man egentligen står för! Namnet Sverige Demokraterna säger att partiet är demokratiskt och för Sverige vilket nog övriga sju partier i riksdagen också är.

De tre största partierna i riksdagen har tillsammans runt 80 procent av alla platser där. Av övriga har Vänsterpartiet en trygg valmanskår och står för planekonomi vilket Ryssland också gör. Man är också positiv till att hjälpa de som flyr från krig och fattigdom. Miljöpartiet stå på liberal grund och är också positiva till invandring. Tidigare har klimatfrågan varit varit politiskt viktig för dem och också ett stort motstånd till kärnkraften. Nu när alla partier har klimatfrågan som viktig och också ett stort stöd finns för kärnkraft är miljöpartiet utan någon profilerad fråga som kan fånga nya väljare. De tre övriga partierna – Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna – måste alla se över innehållet i sin politik för att överhuvudtaget hålla sig kvar i riksdagen.

När jag ställer frågan om Sverige är dysfunktionellt tänker jag på den politiska organisationen med staten, länstyrelser, regioner och kommuner med alldeles för många politiker. Men också en skola, en sjukvård och en äldreomsorg utan tydlig styrning – alltså det ”offentligas” viktigaste uppgifter. Dagens aktiva politiker är helt fångade till att lösa akuta problem med höga mat- och elpriser. Tänker det långsiktigt så är det till nästa val.

Vilka kan då lösa frågan om att göra Sverige starkt och effektivt igen? Jag tror att det är de i dag aktiva politiker, som är födda på 80-talet och alltså runt 40 år gamla, som kan göra det. Hur många personer inom S, M och SD:s riksdagsgrupper är i den åldern? En stor majoritet krävs för att genomföra de förändringar som behövs. Jag tror att de unga socialdemokraterna och moderaterna har förmågan. Men har sverigedemokraterna den förmågan?

Björn Frankson