Arbetarbladet har genomfört en granskning av våld i nära relationer och vilket skydd offren, oftast kvinnor, egentligen kan vänta sig av samhället.

För litet. Är det korta svaret.

I Gävleborg avslogs hela 75 procent av ansökningarna om kontaktförbud under 2022.

Dåligt besked för den som förföljs av sina tidigare partner. Bra besked för de kriminella männen.

Men det blir värre. Sedan 1 januari 2022 kan man få ett utvidgat kontaktförbud utan att först ha erhållit ett ordinarie. Sker överträdelse ska det kompletteras med fotboja. Dessutom utreder regeringen just nu kontaktförbud som ska kunna gälla i en hel kommun, vilket ska övervakas genom fotboja.

Men håll i er. För nu blir det riktigt, riktigt mörkt. Fotbojorna fungerar inte som de ska enligt senioråklagare Carl-Johan Granlund.

Vilket betyder att fotboja således inte fyller avsedd funktion.

För fotbojorna vid utvidgat kontaktförbud ansvarar polisens Brottsoffer-och personsäkerhetsgrupp (BOPS). Trots upprepade påstötningar om intervju har BOPS inte gett Arbetarbladet någon intervju. Till sist kommer det ett svar via mail där man skriver så här om problemen som finns med fotbojorna:

"Polismyndigheten har inget register på leverantörer av fotbojor och kan därför inte bevara den frågan. Det finns tekniska utmaningar med all teknik men utvecklingen går snabbt framåt."

"Utvecklingen går snabbt framåt" betyder ganska ofta att det finns problem. Skulle det där svaret handla om cancerbehandlingar kan man ju enkelt konstatera att det knappast är något särskilt upplyftande besked att "utvecklingen går snabbt framåt". Vad det betyder i cancersammanhang är att det idag inte finns någon väl fungerande behandling.

Vad svaret är, är också ett inte-svar. Polisens Brottsoffer- och personsäkerhetsgrupp vill inte svara på några frågor om det här. Det är ganska uppenbart.

Det är i och för sig kanske inte så konstigt. Problem med fotbojor ger polisen två problem. Brottsoffer som de inte kan skydda. Och kriminella som vet att de kan göra precis vad fan de vill.

Men kvinnorna som utsätts förtjänar att veta. Det handlar om deras säkerhet.

Sverige skyddar inte kvinnorna som utsätts för våldsamma män. Det är tyvärr väldigt, väldigt tydligt. Den farligaste platsen för en kvinna fortsätter vara hennes eget hem.

Det är ett tröstlöst besked. Istället får kvinnojourer och andra täcka upp för samhällets misslyckanden och stötta och hjälpa kvinnor som utsätts för förföljelse.

Inte ens fotbojorna fungerar som de ska.

Om de nu över huvudtaget blir en del av kontaktförbudet.

Kontaktförbud som i sin tur väldigt, väldigt sällan fattas beslut om.

Samhällets besked till de som utsätts för våld i nära relationer och förföljelse blir därmed ett kort och avmätt "Du får klara dig själv" till brottsoffren. Det är onekligen ett uppmuntrande besked till kriminella om att det är fritt fram att förfölja sin tidigare partner.

Och det är väldigt svårt att inte fundera över könsdimensionen i det här, eftersom brottsoffren i de allra flesta fall är kvinnor.

Hur lite är egentligen en kvinnas liv värt för politiker och polisen?

Väldigt lite. Av allt att döma.