När jag slog på nyheterna i SvT häromdagen trodde jag först att jag hamnat mitt i någon amerikansk krigsfilm. Men det var en amerikansk officer som talade högt och med militärt tonfall om den stora militärövningen Aurora. Sedan fick man se en massa militärfordon rulla över gränsen från Norge. Jag hörde inte reportern ställa en enda kritisk fråga om denna jätteövning – den största på ett kvartssekel – där sammanlagt 26 000 man från många olika länder deltar. Inslaget liknade mer en reklamfilm från försvarsmakten.

Okay – jag förstår varför det blir så här. Det pågår ett ryskt aggressionskrig i Europa. Och Sverige ansöker febrilt om att bli medlem i Nato och bugar sig djupt inför den turkiska autokraten Erdogan. Men nog hade reportern kunnat ställa någon liten elak fråga, t ex om vilka störningar på trafiken övningen Aurora leder till. Eller än viktigare: Hur mycket växthusgasutsläpp orsakar denna jättemanöver? Men det hade varit som att svära i kyrkan. Att försvarsmakten utgör ett av de stora hindren för byggandet av mer vindkraft diskuteras förvånansvärt sällan.

Jag skrev några rader på Twitter om inslaget och i de otroligt upprörda kommentarerna fick jag veta att jag är en landsförrädare.

Men något har verkligen hänt i det kollektiva svenska medvetandet. Jag har i några sammanhang kallat det för en ”militarisering av våra medvetanden”. Det är faktiskt det som det handlar om. När den amerikanske försvarsministern anländer till Sverige för att överse övningen, skildras hans färd i det militära transportplanet som om det vore en spännande film.

På måndagen tittade jag också litet grann på Gift vid första ögonkastet. Det jag såg var någon sorts värjor som högtidligt höjdes över ett brudpar. Brudgummen är nämligen officer. Inte för att jag vet, men det skulle inte förvåna mig om den brudgummen valdes ut av programredaktionen just för att få med något militärt i detta annars mycket civila underhållningsprogram.

Samma vecka presenterar regeringen sin vårbudget. Magert innehåll för alla de hushåll som nu har det allt kämpigare med mat och hyra. Men försvaret tilldelas 660 miljoner för olika Natoförberedelser, plus ett stort antal miljarder för materialinköp de närmsta åren. Jag kan inte tycka annat än att prioriteringarna är felaktiga.

Våra medvetanden militariseras. Villigt erkänner jag att frågan om vapen och upprustning inte är enkel. Jag tycker det är rätt av Sverige att skicka vapen till Ukraina. Landet slåss för sin existensrätt. Men jag tror att det på sikt är livsfarligt att de militära aspekterna på allt samhällsliv är på väg att bli så totalt dominerande. Att tala om fred betraktas som förräderi. Trots att det är i förhandlingar och fred som varje krig till slut måste sluta. Vapnen som stärker Ukraina bör kunna användas just för detta: ett starkare förhandlingsläge.

Det kanske främsta exemplet på militariseringen av våra medvetanden är det som det nästan aldrig talas om: Att Sverige vid ett Natointräde blir en del av en kärnvapenallians.

Och i veckan har det dessutom varit uniformens dag! Själv har jag aldrig burit uniform, såvida man inte räknar den blågrå fängelsedress jag bar när jag satt inne för värnpliktsvägran i början av åttiotalet.