I internationell rapport efter rapport lyftes svenskarnas överbelåning som en stor riskfaktor i vår ekonomi.

Men ingen i Sverige verkade lyssna. Det var gratis att låna pengar, och som svenskarna lånade. Ivrigt påhejade av banker, politiker som inte vågade röra ränteavdragen och Riksbanken.

Priserna på fastigheter och lägenheter steg, bostäder var inte bostäder, det var "investeringar", lägenheter "flippades" det vill säga köptes, renoverades och såldes. Till och med vårt skattesystem uppmuntrar till beteendet eftersom avdrag får göras under 5 år för renoveringar som inte utgör ursprungsförbättringar av bostaden. De senaste 10 åren ackumulerades enorma mängder kapital, åt de som inte behövde belåna sig över öronen för att lösa biljett till karusellen. Men många lånade på, som om nollränta var normalläge och bankernas stresstest av din ekonomi bara var ett hypotetiskt räkneexempel.

Inte så konstigt. Efter mer än 10 år med nollränta upplevde många det som det nya normalläget. För unga människor som kom in på bostadsmarknaden var det också den enda räntenivån de hade levt med. Även om Riksbanken gång på gång lyfte i sina rapporter att svenskarnas överbelåning var ett problem i svensk ekonomi.

Idag är krisen ett faktum. Och det går bara att lida med människor som kanske inte kommer klara av sina ekonomiska åtaganden framöver. För det är vad som sker när Erik Thedéen tycker att det är du som ska pressa ner inflationen genom högre ränta på ditt bostadslån och en reallönesänkning på ditt lönekonto den 25:e.

Under onsdagen höjde Riksbanken reporäntan med 50 punkter. Vilket betyder att den nu ligger på 3,5 procent. Det kommer förmodligen bli ytterligare en höjning i juni eller september med 25 punkter.

Många svenskar är redan pressade ekonomiskt. Elen är dyr, matpriserna löjeväckande, och såväl hyror som avgifter och bolåneräntorna har stigit. Nu blir det ännu dyrare att vara svensk. En mycket kämpig tid ligger därför framför många.

Hur det här kommer sluta vet ingen. Sjunker svenskarnas konsumtion för mycket ökar arbetslösheten och konkurserna. Restauranger, kaféer och andra är beroende av svenskar som äter och dricker ute för att överleva. Bilhandlarna är beroende av svenskar som har råd att byta bil. Tidningar är beroende av människor som har råd att prenumerera och företag som har råd att köpa annonser. Och så vidare, och så vidare. Räntehöjningarna är en balansgång.

Att festen någon gång skulle ta slut förstod nog de flesta. Många hade nog förvänta sig att den ekonomiska yran i Sverige skulle få ett slut under pandemin. Men börsen slog rekord och hemmalivet i kombination med låga räntor ledde till bland annat strålande tider för byggandet på svenska fjällorter.

Idag ser det annorlunda ut. Fjällhusen är trögsålda. Bostadsbyggandet har stannat av. Varslen ökar och än är vi bara i början av konjunkturnedgången. Samtidigt har regeringen dröjt med utbetalningarna av elstödet. Kommuner och regioner får inte de statsbidrag de behöver för att klara sina verksamheter.

De mörka tecknen i skyn är många. Och vad samtliga säger oss är att det är helt vanliga svenskar som kommer få ta den hårdaste smällen.

Även den här gången.