Det är svårt att bräcka en Jimmie Åkesson som av allt att döma vill veva igång en Swexitopinion.

Samma dag som Socialdemokraterna presenterar sin skuggbudget tog Jimmie Åkesson till orda ifråga om EU och skapade rubriker som såklart trumfade Socialdemokraternas skuggbudget.

Det var tyvärr i och för sig inte heller särskilt svårt.

För även om det förvisso är sympatisk socialdemokratisk politik att stärka barnfamiljernas ekonomi genom tillfälligt höjt barnbidrag och lägga 700 miljoner på sommarlovsaktiviteter med lunch är det inte något som direkt har sönder internet.

Det är lite sådär lagom grått socialdemokratiskt att smälla till med något sådant.

Och det räcker inte idag.

Pengarna skulle naturligtvis behövas. Det är självklart i dessa kristider. Och fördelningspolitiskt handlar det om bra förslag eftersom stärkt underhållsstöd till ensamstående är en riktad reform där många av de som skulle gynnas är ensamstående mammor. En grupp som bevisligen får det tufft i det ekonomiska läge vi befinner oss i.

Men Socialdemokraterna borde gå tillbaka till sin valanalys och raderna om att man inte riktigt klarade av att möta en höger som ljög.

Och man borde titta på vad som hände under tisdagen. Jimmie vill (nåja) att Sverige ska utvärdera sitt EU-medlemskap. Socialdemokraterna vill höja ett stöd som skulle ge mer i plånboken åt bara några hundratusen svenskar. I en befolkning på 10 miljoner.

Även om pengarna till är viktiga går de till en liten grupp givet att antalet familjer i Sverige med barn under 18 år är 1,2 miljoner enligt SCB, med stora skillnader i livsvillkor och ekonomi där somliga åker på lyxsemestrar och har båtar, bilar, sommarhus och fjällhus och andra måste vända på varje krona. Av de 1,2 miljonerna barnfamiljerna är bara 16 procent av dessa ensamstående mammor och 5 procent ensamstående pappor. Det gör också att de allra flesta svenskar över huvud taget inte berörs av Socialdemokraternas besked. Och det handlar inte heller om en grupp Socialdemokraterna kan vinna särskilt många poäng bland övriga väljare på att stötta, eftersom det handlar om friska människor i arbetsför ålder. Inte minst när högern trycker hårt på föräldraansvaret. Och Socialdemokraterna själva före valet talat om att man inte ska skaffa fler barn än man klarar av att försörja.

Så cynisk är den politiska logiken. Inte minst när inte ens Socialdemokraterna kan prata särskilt passionerat om det hela även om beskedet om att ”barnen ska inte betala krisen” förvisso har bra tonträff.

Skuggbudgetar renderar sällan något större intresse. Oavsett färg på opposition. Men Socialdemokraterna behöver, i det politiska landskap som är vår nya verklighet, mer färg och större besked än så här. Och man måste bestämma sig för vilket parti man ska vara.

Ett som tycker att man inte ska skaffa fler barn än man kan försörja.

Eller ett som tycker att barnen inte ska betala krisen.

För det går inte att vara båda typerna av parti.