De föds flera mil framför resten. Redan när de kommer ut och tar sitt första andetag har de ett försprång. Men ändå måste de fuska på gymnasiet för att komma in på universitet.

Det är faktiskt bara sorgligt. Gymnasiet är inte särskilt svårt att ta sig igenom med höga betyg utan att fuska. Vi är många som gjort det.

Men på elitskolan Campus Manilla där ynglen till många av Sveriges mest inflytelserika människor går har det fuskats friskt. Hela 20 procent av eleverna på gymnasiet har ertappats med ett systematiskt fusk.

Det är inte ett jätteimponerande besked om avkommorna.

Men det är skillnad på den gymnasieskola jag gick i, och den som existerar idag. Vi var inte kunder som köpte tjänster och i en gruvstad ställer sällan och aldrig föräldrarna krav på lärare. Vi var elever, vi förväntades visa lärare tillbörlig respekt, de som fuskade på prov var sorgliga typer som sällan trots sitt fusk presterade några strålande resultat. Idag är eleverna kunder och föräldrarna lika så. Och som kund ställer man krav på tjänsten man köper, i det här fallet utbildning.

Och som det ställts krav på Campus Manilla att döma av DN:s granskning. Både elever och föräldrar har haft krav på betygen.

Vilket innebär att betygskraven i kombination med fusket betyder att betygen från Campus Manilla är väldigt lite värda.

Något som för övrigt Handelshögskolan i Stockholm nu uppmärksammat på DN Debatt i veckan. Glädjebetygen i den svenska skolan gör att det inte går att lita på dem konstaterar rektorn.

Och det finns onekligen en sorts ironi i att de som utbildar de som senare kommer sitta i marknadens toppskikt, inte heller de verkar tycka att skolmarknaden fungerar. För det är inte den grå, kommunala skolan som lockar till sig elever med löften om garantibetyg. Det är skolföretag som gör det.

Att någon orkar ta sig an uppdraget att undervisa i dagens skola är egentligen förvånande. Det framstår som ett mardrömsjobb givet de ständiga rapporterna om hur det ser ut i skolbranschen. För bransch har skolan blivit. Hur motiverar vi någon överhuvudtaget att välja läraryrket när varken elever eller föräldrar respekterar lärarens yrkesroll och till och med ställer krav på vilka betyg som ska sättas? Vad finns kvar av den svenska skolan när betygen inte överhuvudtaget är värda något därför att skolföretag använder betyg för att locka elever, och både elever och föräldrar i sin tur ställer krav på vilka betyg som ska sättas?

Marknadsskolan är inte bra för Sverige.

Och det ser också många väljare. Till och med högerns väljare tycker exempelvis att en rimlig princip är att pengar som genereras i skolan ska återinvesteras i skolan.

Men det tycker inte Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centern.

De försvarar skolföretagarna. De försvarar att eleverna och deras föräldrar är kunder som köper tjänster.

Kanske inte så konstigt då, att det ser ut som det gör på Campus Manilla i Stockholm.