Elisabet Svantesson öppnar för att Sverige ska överge överskottsmålet till förmån för ett balansmål. Och kommer bjuda in övriga partier till samtal. Det beskedet kom förra veckan och det är ett positivt besked. Till och med Svenskt Näringsliv förespråkar numera balansmål. Vilket Socialdemokraterna gjort en längre tid.

Men så här långt har överskottsmålet varit viktigare än allt annat i svensk ekonomisk politik. Sveriges statsskuld är historiskt låg, det har sparats, och sparats mer, men samtidigt finns stora behov i bland annat välfärden. En välfärd som regeringen inte gav tillräckliga resurser i vare sig höstbudgeten eller vårändringsbudgeten.

Det finanspolitiska ramverket finns där av en anledning, men med tiden har resultatet av ramverket blivit långt ifrån önskvärt. För det är inte rimligt att ett överskott i statsfinanserna blivit viktigare än ett fungerande Sverige.

Socialdemokraterna har drivit frågan om ett balansmål vilket också linjerar med var många ledande ekonomer anser. Utan framgång. Men när Svenskt Näringsliv bytt fot och regeringen pressas av missnöjda väljare rycker äntligen ett balansmål närmare.

Påverkar överskottsmålet vardagen i Gävle och Hofors? Ja, naturligtvis. Om statens överskott är viktigare än exempelvis tillräckliga statsbidrag till kommuner och regioner betyder det att man från regeringens sida accepterar att vården blir sämre i Gävleborg och att äldre på ett boende i Hofors inte får den omsorg de behöver. Istället anses statens överskott vara viktigare.

När det ser ut så riskerar tilliten till samhället minska och skattesystemets legitimitet lika så.

Naturligtvis är det viktigt med sunda statsfinanser. Hade vi inte haft ett överskott vid pandemins början hade staten exempelvis haft svårare att stötta Sveriges företag på det sätt som gjordes. Men samtidigt gick vi in i pandemin med en så undernärd vård och omsorg att problemen blev stora när åratal av nedskärningar, timanställningar istället för heltider, brist på material var vad vi skulle möta krisen med. Det handlar inte bara om ramverket, men ramverket har skapat en sparnit bland finansministrar som tyvärr inte varit allt igenom sund.

Sunda statsfinanser är viktigt. Men det kan inte skapas på bekostnad av samhällets funktionssätt. Och det har i delar skett.

Vilket också betyder att beskedet från Elisabeth Svantesson om att överskottsmålet nu ska utredas för att i framtiden ersättas av ett balansmål är ett bra besked.

För det är inte rimligt att statens ska vara rik, samtidigt som vård och omsorg går på knäna och viktiga investeringar som stärker Sverige får stå tillbaka.

Så har det sett ut över tid, och det skapar inte vare sig en robust välfärd eller ett Sverige som gör tillräckliga investeringar för att Sverige ska fortsätta vara ett land i framkant av utvecklingen.