Min morfar körde lastbil under kriget. Jag vet inte vilka varor han transporterade längs de västerbottniska vägarna, men det var knappast bananer eller nylonstrumpor. Var det kaffe så var det surrogat.

Under beredskapsåren 1939-45 var den svenska ekonomin närmast avskuren från omvärlden. Stadsborna odlade i parker och grönområden, och höll kaniner i burar för att kunna dryga ut födan. Eftersom det inte går att producera olja i Sverige, fick man driva bilarna på något man hade gott om. Morfars lastbil hade ett gengasaggregat, som gjorde om träkol och ved till kolmonoxid, vätgas, metan och koldioxid.

Det här var allt annat än säkert. Aggregaten kunde explodera, och många förare dog av förgiftning i garaget.

När jag hör debatten om den så kallade reduktionsplikten tänker jag på morfars lastbil. Inte minst som det nu är krig i Europa igen, och vi kämpar för fullt för att göra oss mindre beroende av energiråvaror från andra länder.

För åttio år sedan gjorde vi gengas för att hålla transporterna rullande. Sedan dess har tekniken för att ta fram biodrivmedel förbättrats rejält.

Setras sågverk i Bomhus tillverkar bioolja ur sågspån. Den skickas sedan för vidareförädling till Preems raffinaderi i Lysekil.

Man kunde tro att nationalister skulle gilla idén att tillverka drivmedel av svenska sågspån i stället för av utländsk olja. Men i stället är Jimmie Åkessons parti de mest militanta motståndarna till försöken att göra Sverige mindre beroende av schejkerna i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Nu har SD och regeringen kommit överens om att minska andelen biobränslen, framför allt i dieseldrivna fordon. De påstår att det ska göra dieseln fem kronor billigare, men branschen är tveksamma till om kalkylerna stämmer. Bensinpriset påverkas knappast alls. Det som däremot påverkas är förtroendet för den svenska klimatpolitiken. De investeringar i biobränslen som gjorts av bland annat Setra hade knappast skett om det inte funnits en bred politisk enighet.

När reduktionsplikten infördes 2017 röstade moderater, liberaler ja. De tyckte att det var ett bra sätt att minska Sveriges klimatutsläpp.

Nu har de bytt åsikt. Men de säger inte vad de vill göra i stället. För om våra fordon släpper ut mer koldioxid, måste Sverige göra mer av något annat för att klara av de klimatmål som samma partier ställt sig bakom.

Vill de stoppa skogsavverkningar? Sänka hastigheten på vägarna? Slakta idisslande djur som kor och får? Ställa in Gotlandsfärjan?

Vi väntar spänt på hur de ska få ihop ekvationen.

När andra världskriget inleddes sa statsminister Per-Albin Hansson att ”vår beredskap är god”. Det var en sanning med modifikation. Men genom att ställa om fordonsflottan till biobränslen klarade man av att hålla hjulen snurrande.

Idag försämrar SD och regeringen vår beredskap. De gör Sverige mer beroende av saudisk olja, och sänker efterfrågan på biooljan från Bomhus.

Om morfar hade levt för att höra det, hade han nog skakat bekymrat på huvudet.