Samtidigt som vårsolen sakteligen började lysa över Sverige for Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson till USA för att lära sig motverka Trumpism.

Hon borde ha dragit med sig den svenska journalistkåren på studiebesöket. Hösten 2022 hände nämligen något speciellt i gränslandet mellan journalistik och politik: I valrörelsen klarade inte längre de traditionella medierna av att granska politiken.

I den bombmatta av presskonferenser, politiska förslag som poppade upp likt popcornmaskiner flera gånger om dagen och massiva kampanjer på sociala medier fanns knappt tid, utrymme eller energi att granska vad förslagen innebar i verkligheten.

Var de sanna, realistiska, fanns det någon intention att genomföra dem? Eller handlade ett specifikt utspel om att nå igenom bruset i ett försök att styra vilket samtal folk skulle ha hemma vid sina köksbord, genom att hela tiden sträcka saker och ting lite längre?

Det kan vi aldrig veta. De politiska förslagen rapporterades pliktskyldigt men granskningarna uteblev.

Lika anmärkningsvärt är vilka frågor som aldrig lyftes, trots att de låg i topp på listan över väljarnas viktigaste frågor.

I Institutet för mediestudiers senaste rapport Valet 2022: Politiken, medierna och nyhetsagendan framgår mönstret tydligt. Det var politikerna som satte agendan över vilka frågor som skulle dominera valrörelsen. Som ett resultat fick brott och straff, energifrågor och ekonomi hela 42 procent av utrymmet i de rikstäckande mediernas valrapportering under de sista fyra veckorna. Väljarnas viktigaste frågor – äldreomsorg, sjukvård, klimat och utbildning – hamnade däremot i medieskugga.

Och medierna gjorde inte mycket för att jämna ut den balansen. Tvärtom.

Inte heller vreds samtalet mot de frågor som politiken verkligen inte ville prata om: pandemi, undermålig krisberedskap och brister inom vård och omsorg. Trots att där fanns ansvar och svar att utkräva av den som haft makten såväl som aspirerade på regeringsmakten.

Vad gör det med det politiska samtalet när väljarna inte får tillgång till information i de frågor som är viktiga för att kunna fatta ett grundat beslut? Vi behövde inte vänta på det svenska valresultatet för att se svar.

På andra sidan Atlanten har den politiska journalistiken varit mer eller mindre i kris sedan Trumps oortodoxa förhållande till sanning blivit norm. Och hjulet snurrar så snabbt att det till slut inte spelar någon roll vad som faktiskt är sant. Det viktiga är hur många du får med dig på din bild av verkligheten.

Det är där val vinns.

Det svenska valet kom i mångt och mycket att avgöras av framgången hos ett par influencers på Tiktok som avlönades av SD:s kansli. Enkelt, catchy, ungdomligt och framför allt: de lovade sänkta bränslepriser rakt in i ungdomarnas mobiltelefoner.

Tror ni att samma människor tittade på partiledardebatter? Det tror inte jag.

I det nya informationslandskapet konkurrerar de traditionella medierna lika mycket med varandra som med politiska alternativa medier och sociala medier.

Platser där en storm i ett vattenglas snabbt kan förvandlas till en tornado som drar med sig allt i sin väg när den far fram.

De traditionella medierna rycktes med, och misslyckades samtidigt med att ge väljarna svar på de frågor de faktiskt efterfrågade i valrörelsen 2022.