En ny rapport från fackförbundet Kommunal visar att färre än hälften vill arbeta kvar i äldreomsorgen och att bemanningssituationen redan idag är så pressad att det uppstår risker för de äldre. Sjukskrivningstalen är högst i Sverige, år efter år. En stor del av våra medlemmar accepterar inte situationen längre.

Personalen i äldreomsorgen har fått nog. I Gävleborgs län är andelen som svarar att de vill arbeta kvar om tre år 43 procent och har sedan 2017 minskat med 14 procentenheter.

Äldreomsorgen befinner sig i fritt fall. Sjuktalen är högst på svensk arbetsmarknad. Det här är resultatet av en misslyckad politik som lett till orimliga arbetsförhållanden.

• 37 procent svarar att de är psykiskt trötta varje dag.

• 44 procent svarar att de är fysiskt trötta varje dag.

• Fler än hälften av respondenterna svarar att arbetstiderna ”aldrig” eller ”inte särskilt ofta” går att kombinera med familjeliv eller sociala aktiviteter.

• Fler än var tredje svarar att bemanningen ”dagligen” eller ”någon/några gånger i veckan” är så låg att det innebär en risk för de äldre.

Finns det någon som vill arbeta under sådana förhållanden? Finns det någon som skulle uppmuntra sitt barn eller partner att arbeta i en bransch med sådana villkor? Och ärligt talat. Hur många mansdominerade yrken ser ut på det här sättet idag? Den stora majoriteten av medlemmarna i Kommunal älskar sitt yrke, men de orkar inte längre.

Samtidigt visar Sveriges Kommuner och Regioners egen personalprognos att Sverige behöver öka antalet anställda i äldreomsorgen med 30 procent (58 500 personer) till år 2031. Annars kommer samhället få det mycket svårt att tillgodose de äldres behov av omvårdnad. Som utvecklingen ser ut nu, och har gjort under en längre tid, kommer detta inte att fungera.

Situationen kan inte och kommer inte lösas med att skruva lite här och lite där, med ökad effektivisering, ”nya arbetssätt” eller tekniska hjälpmedel så som det ibland lyfts upp i debatten. Att få den befintliga, ofta erfarna och utbildade personalen att stanna är en överlevnadsfråga för vår välfärdsmodell.

Medlemmarna går bokstavligen sönder när de försöker bära upp ett trasigt system på sina axlar.

På övriga arbetsmarknaden leder brist på arbetskraft ofta till högre löner och bättre villkor, men inte för personalen i den kvinnodominerade äldreomsorgen.

Resurserna till välfärden kan inte fortsätta att minska på bekostnad av personalens hälsa och de äldres behov av vård och omsorg.

Kommunal kräver därför att ansvariga politiker arbetar för:

• Ökad bemanning

• Rimlig arbetsmiljö och schemaläggning

• Långsiktigt hållbar finansiering

Under pandemin lyftes medlemmarna i Kommunal fram som samhällsviktiga och fick applåder. Ett år senare har hurraropen återigen bytts mot en politik som innebär besparingar och krav på att personalen ska springa ännu fortare.

Medlemmarna i Kommunal accepterar inte detta längre. Personalen i äldreomsorgen säger upp sig. Vill vi rädda välfärden måste flykten stoppas. Gävleborgs län kan bättre!

Malin Ragnegård, förbundsordförande, Kommunal

Emil Thyr, avdelningsordförande, Kommunal Mitt