Den som läser vår kultursida regelbundet känner troligen till Wilhelmina Skogh, den otroliga 1800-talskvinna som nästan alltid kallas hotelldrottning.

Hon som jobbade sig upp till VD för Grand Hotell i Stockholm, via järnvägsrestauranger och hotell kring den expanderande tågtrafiken i Storvik, Bollnäs och Rättvik. Detta kring förra sekelskiftet, då hon inte ens hade rösträtt – hon var till och med omyndig eftersom hon var gift.

I Storvik finns ett hängivet litet Wilhelmina Skogh-sällskap som vi skriver om då och då. För några år sedan satte JV Musik & Teater i Sandviken upp en nyskriven musikal om henne, "The Grand Lady".

Och när konstgrafik-veteranen Ulla Helenius-Reit i Gävle gjorde en stor utsmyckning till nya Resecentrum i Bollnäs var Wilhelmina Skogh given att införliva i verket.

Men inte förrän nu har det funnits en bok om denna fascinerande person – förutom hennes egen självbiografi ”Minnen och upplefvelser” från 1912 (som faktiskt finns att köpa som e-bok på nätbokhandlarna nu!).

I dagarna släpps ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel”, där det fashionabla stockholmshotellet är en huvudperson, och Wilhelmina Skogh är den andra.

Författaren Ruth Kvarnström-Jones säger att hon tror och hoppas att hon har läst i stort sett allt som finns att läsa om Wilhelmina Skogh. Hon har plöjt tidens många tidningars arkiv, och fått en mycket bredare bild än tidigare känt, säger hon. Som att Skogh gillade hästar, och att hon bekostade skidsemestrar i Dalarna för barn från sin hemby på Gotland. Inget av detta har fått plats i boken.

– Jag tycker inte att man kan säga att man känner en person man inte har träffat. Däremot har jag tillbringat så mycket tid med Wilhelmina Skogh att jag känner att jag har kommit henne så nära det går, och ger en uppriktig bild, säger Ruth Kvarnström-Jones.

Hon har varit fakta trogen, men gjort egna gestaltningar.

Wilhelmina Skogh var en barsk typ, som inte tvekade att avskeda medarbetare på stående fot när hon ansåg det befogat. Men hon hjälpte människor med samma hand som örfilade, som Ruth Kvarnström-Jones uttrycker det.

Under hela skrivprocessen har hon haft ett porträtt av hotellegendaren på skrivbordet.

– Om hon skulle kliva in här nu skulle jag känna mig nervös, hur hon skulle ta emot boken. När jag har skrivit har jag frågat henne ibland om jag är på rätt spår, och jag tycker att porträttet har gett mig en svag nickning, säger Ruth Kvarnström-Jones och skrattar.

”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” är ingen heltäckande biografi om hotelldrottningen som lämnade hemmet på Gotland som barn för att börja jobba på fastlandet.

Det handlar inte i första hand om hur hon såg affärsmöjligheter kring Dalarna-Gästrikland-Hälsinglands framväxande järnväg, och lyckades bygga ett eget hotell vid Storviks järnvägsstation.

Utan om hennes tid som chef för Grand, Sveriges finaste hotell. För detta är första boken i Printz Publishings serie kring byggnader i Stockholm. Nummer två som Ruth Kvarnström-Jones ska skriva är NK-huset nära Kungsträdgården, avslöjar hon. Nummer tre avslöjar hon inte än.

Boken har fått sin titel av en samtida tidningstext som kallade Wilhelmina Skogh ett fenomenalt fruntimmer. Den handlar om många otroliga kvinnor på Grand.

Ruth Kvarnström-Jones har själv jobbat i personalrestaurangen på hotellet när hon var ung, och vet att det krävs alla sorters folk för att ge den där känslan av ”lyxkram” när man kliver in.

I boken anas ett klass-patos. Den extrema guldglansen på hotellet ställs mot arbetares vidriga hemförhållanden i ett Stockholm i snabb förändring. Till och med husfrun Margareta får gå till fots till ett kyffe på Söder, där man får vara glad att varje hus har ett eget dass.

Stockholm är speciellt på det sättet att det förnämsta och det skitigaste möts mer än i andra världsstäder, som hennes eget London, säger Ruth Kvarnström-Jones.

I marknadsföringen kallar förlaget författaren för ”svenskofil”. Ruth Kvarnström-Jones är född och uppväxt i en by i norra England, med en stark kärlek till Norden i allmänhet och Stockholm i synnerhet.

Det började med byns scouter hade återkommande sommarläger med scouter från Värmland. Och det fortsatte med ABBA, eller snarare en av Agnetas soloplattor inköpt på Oxford Street i London.

– Min systers kompis hade en platta med Queen på japanska, och blev intresserad av vad Freddie Mercury sjöng. Då kände jag 'kan hon kan jag, då vill jag veta vad Agneta sjunger', säger Ruth Kvarnström-Jones.

Hon pluggade Scandinavian Studies i London. Hennes uppsats handlade om Stockholms utveckling 1850-1914. Fyrtio år efter examen fyller hennes boksamling om den vackra huvudstaden tre Billy-bokhyllor, den bredaste sorten.

Ruth Kvarnström-Jones flyttade till Stockholm som 22-åring. Hon har arbetat som copywriter, främst på engelska. Även sina böcker skriver hon på modersmålet, så översättaren Mats Foerster ska ha en stor eloge säger hon.

I Stockholm kände hon sig hemma första gången hon satte sin fot där. Nu bor hon med sin svenska man på Lidingö. Varje gång hon åker hemåt över bron ser hon Wilhelminas sista projekt, den otroliga byggnaden Villa Foresta, inspirerad av idén om en medeltida borg.

”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” är såld till åtta europeiska länder, berättar författaren. Tydligen är spanjorer, nederländare och många andra intresserade av en framgångssaga som denna.

Möjligen håller världen på att ladda upp för en riktig renässans för berättelsen om Wilhelmina Skogh. Det är nämligen ytterligare en bok på gång. Gävlejournalisten Ingela Östlund håller på med en biografi, som ska följa Skogh ända till slutet, då hon var tämligen fattig. Ett tag hoppades hon på att biografin skulle komma i år. Så blir det inte, men arbetet med boken går hela tiden framåt, avslöjar hon för oss.

Även Ingela Östlund är väldigt stolt över sin stora research, även hon säger sig ha hittat fakta som ingen vet. Så fortsättning tycks följa.