Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agust och Lotta fyller 80 år

/

Ingen i hela Gästrikland har väl fått sitt namn felstavat i tidningen så ofta som Agust Vråk i Dunderhyttan. Gubben heter alltså Agust, och inte August.

Annons

Nu tror jag inte den kortvuxne hemmansägaren bryr sig så mycket om den saken. Han har större problem att brottas med och dessutom har väl den stackars kraken aldrig någonsin mötts av varken respekt eller kärlek.
Tillsammans med sin Lotta lever han i ett äktenskap som inte har några förutsättningar att fungera. Ändå kämpar det strävsamma gamla paret tappert vidare, vecka efter vecka. I år har de grälat och bråkat i 80 år och räknas därmed bland de äldsta seriefigurerna i hela världen.
Det var alltså 1928 som Elov Persson, som då bodde i Storvik, ritade de första rutorna till denna klassiska folklivsskildring. Året innan hade han gjort succé med Kronblom och tidskriftsförlaget i Stockholm undrade om han hade kraft och idéer nog att dra igång ännu en serie.
Även den kom att handla om ett äldre par på landsbygden. Men där upphör alla likheter mellan toffelhjälten Agust och latmasken Kronblom.
De första avsnitten framlevde Agust som en bekymmerslös ungkarl vars främsta intressen var att dricka brännvin, hänga på dansbanor och spela kort. Men så en dag gjorde han misstaget att annonsera efter en livskamrat. Lotta svarade och snart rustades det till bröllop där presenterna uteslutande bestod av brödkavlar. Då, om inte förr, började nog stackars Agust ana vartåt det lutade. Men Lotta har faktiskt blivit lite snällare med åren och går inte längre till attack med brödkavlen även om den fortfarande finns med som ett hot i bakgrunden.
För att ytterligare skärpa motsättningarna i det redan hårt ansträngda äktenskapet förde Elov Persson tidigt in den ständigt portföljbärande charmören Russinkvist i handlingen. Vilket förhållande denne sliskige kvinnotjusare egentligen har till Lotta vet inte ens seriens tecknare, men det finns nog anledning för Agust att vara svartsjuk om han nu är lagd åt det hållet.
Elov Persson flyttade så småningom till Torsåker där han ritade Agust och Lotta till sin sista levnadsdag. Ja, det sista avsnittet var inte ens färdigt när han följde med sonen Ingvar på en fisketur där han drabbades av en hjärtattack och avled. Det var sommaren 1970, dagen innan Elov skulle fylla 76 år.
Tre år tidigare hade Kronblom tagits över av äldste sonen Gunnar och flyttat till Örebro. Nu var det Ingvars tur att föra serietecknartraditionen vidare. Han hade visserligen växt upp med pappans serier och praktiskt taget med en penna i handen, men nu arbetade han som skogvaktare i Riddarhyttan i Västmanland och hade knappt dragit ett streck på tjugo år. Elov hade pratat lite om att Ingvar så småningom skulle ta över Agust-serien och hade hunnit godkänna ett par provavsnitt.
De första åren betraktade Ingvar Persson serietecknandet som en hobby eller ett extraknäck. Men efter ett tag startade han en egen serie om jägar- och fiskarkompisarna Frid och Fröjd, och när han 1975 fick sin första roman utgiven slutade han med skogsjobbet och blev serietecknare och författare på heltid. Förutom serier och romaner har Ingvar Persson också producerat en lång rad uppskattade teaterpjäser.
Efter 28 år med Agust och Lotta tyckte han att det var dags att lämna över tuschpennan till nästa generation. Hans dotter, Bia Melin, började rita serien i mitten av 1990-talet och håller fortfarande på.
Även om Kronblom skapades i Gävle och Agust och Lotta såg dagens ljus i Storvi brukar man räkna Torsåker som seriefigurernas naturliga hemvist. Elov Persson var född och uppvuxen i trakten och både Ingvar och Bia har Torsåker som postadress. Så här handlar det verkligen om en äkta gästrikeserie även om det kan vara svårt att hitta Dunderhyttan på landskapets karta.
Agust och Lotta publicerades under många år i ”pigtidningen” Hela Världen men i början av 1980-talet flyttade paret in i bondetidningen Land. Strax efter det att Bia tagit över serien fick redaktionen för sig att man skulle modernisera tidningen och då tyckte man inte att det gamla grälsjuka paret passade in i konceptet.
Då Bia Melin vägrade att göra om de redan då klassiska figurerna sparkades serien ut ur tidningen. Men det var en förändring som inte uppskattades av läsekretsen. Folk ringde till redaktionen och krävde att Agust och Lotta skulle komma tillbaka, man sa upp sina prenumerationer.
Till slut gav chefredaktören efter för påtryckningarna och efter några månader var ordningen återställd.
I dag fyller serien en knapp halvsida i varje nummer av Land och 54-åriga Bia Melin har fortfarande inga planer på att förnya sina 80-åriga seriefigurer.
– Hemma hos Agust och Lotta har tiden stått stilla, säger hon. De har visserligen teve men de hugger fortfarande ved och eldar i spisen. Och de står för ett gammaldags tänkande samtidigt som världen utanför hela tiden förändras, vilket kan ge upphov till en del lustigheter.
Bia Melin tycker om att rita Agust och Lotta men skulle hon tröttna finns en fjärde generation beredd att ta över.
Hennes barn Boel och Johannes har båda visat sig vara duktiga på att teckna så om bara läsarna vill kan det gamla paret fortsätta att träta i många år till.

Mer läsning

Annons