Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kalle från Gävle spelade OS-fotboll för USA

/
  • US NATIONAL SOCCER TEAM. Vanlig fotboll har aldrig varit någon riktigt stor sport i USA, men i OS-turneringen 1924 i Paris gick man till kvartsfinal. En av spelarna, Carl Johnson från Chicago, var född i Gävle och uppvuxen i Järvsta.
  • ATLANTÅNGARE. Kalle Jansson hade inte ens fyllt 17 år när han 1910 emigrerade till Amerika. Färden över Atlanten gick med Cunardlinjens väldiga fartyg Carmania.
  • PETAD. Det var nära att även Sven Nordin från Sandviken skulle platsa i det amerikanska OS-laget 1924.
  • SKOLAN. Karl Wilhelm Jansson gick i gamla skolan i Hemlingby vid förra sekelskiftet. Byggnaden användes senare som kyrksal och står fortfarande kvar på skolgården.

Det suddiga fotot här intill föreställer USA:s fotbollslag från olympiska spelen i Paris 1924. En av de unga männen – jag vet tyvärr inte vem – är den 32-årige halvbacken Carl Johnson från Chicago.
Fast egentligen hette han Karl Wilhelm Ferdinand Jansson och var född på Söder i Gävle och uppvuxen i Järvsta.

Annons

Han kom till världen 18 september 1892 och under sina första år bodde han vid Södra Kopparslagargatan, alldeles i närheten av den då nybyggda Södra folkskolan.

Karl Wilhelms pappa, Per Olof Jansson, står som ”arbetare” i kyrkboken och det är mycket möjligt att han jobbade på den närbelägna porslinsfabriken vid Södertull. Särskilt som han några år senare etablerade sig som kakelugnsmakare.
När Kalle var ett par år gammal flyttade familjen till Järvsta så det var i gamla skolan i Hemlingby han började i första klass 1899. På den tiden hade man betyg redan i småskolan och i den gamla klassliggaren i Gävle stadsarkiv ser jag att lille Karl Wilhelm hade bottenbetyget C i uppförande. Han verkar också ha haft problem med skrivning, räkning och den bibliska historien.

Karl Wilhelm hade två äldre och tre yngre syskon och han bestämde sig tidigt för att emigrera till Amerika. Familjen hade släktingar i USA som lovade att ta hand om gossen under den första tiden i det nya landet.
Redan innan han fyllt 17 år gav han sig iväg till England och Liverpool där han gick ombord på atlantångaren Carmania – ett imponerande fartyg som kunde ta 2 650 passagerare.
20 juni 1910 steg unge Jansson i land i New York och därifrån fortsatte han till sin ”aunt” Maria Eriksson på West Indiana Street, St Charles, Illinois.
Några år senare hittar vi
honom på Fletcher Street i Chicago. Nu heter han Carl Johnson, är 25 år, ogift och arbetar som målare på Ford Motor Company.

I samband med USA:s inträde i första världskriget 1917 anmälde sig Carl som frivillig. Men det finns ingenting som tyder på att han verkligen togs ut som soldat och skickades till slagfälten i Europa. Av mönstringshandlingarna kan vi dock utläsa att han var lång, hade blå ögon, brunt hår – och att han inte var skallig.
Rimligtvis var Carl också rätt vältränad för nu sparkade han fotboll på fritiden. Han spelade i Swedish American Ahletic Association – ett lag som enbart bestod av svenska invandrare och som med stor framgång deltog i amatörligorna på den amerikanska östkusten. I april 1924 gick svenskamerikanerna från Chicago till final i den första upplagan av National Amateur Cup. Men där fick man stryk med 0–3 av Fleischer Yarn från Philadelphia.
Det amerikanska fotbollsförbundet hade just tackat ja till att sända ett lag till de olympiska spel som avgjordes i Paris i slutet av maj samma år. Första tanken var att låta klubblaget Fleischer Yarn representera hela nationen. De strikta OS-reglerna gjorde att varken professionella spelare eller skolpojkar från de rätt skickliga college-lagen fick användas och fotbollsklubben i Philadelphia hade ju visat att de – åtminstone den här våren – hade USA:s bästa amatörlag.
Problemet var bara att flera av spelarna inte var amerikanska medborgare och därför inte kunde komma i fråga. Så några veckor före OS bestämde man sig för att plocka ihop ett traditionellt landslag med de bästa spelarna från olika klubbar. Och då var högerhalven Carl Johnson från Chicago ett självklart val.

Meningen var att även 25-årige Sven Nordin från Sandviken skulle ingå i den amerikanska OS-truppen. Efter några år i SAIK hade han 1916 emigrerat till USA och etablerat sig som halvback i Athenia Steel FC – ett lag i Clifton, New Jersey, som enbart bestod av grabbar från Sandviken. Inte så underligt kanske eftersom stålverket där spelarna arbetade hade samma svenska ägare som Seefabriken hemma i Sandviken.
På våren 1924 sökte fyra män från det amerikanska fotbollsförbundet upp Nordin och frågade om han ville vara med USA:s OS-lag. Han var visserligen svensk medborgare men det skulle vara en enkel match att snabbt ordna alla papper.
Innan han gav definitivt svar ville han dock rådgöra med sin far och skrev ett brev hem till Sätra i Sandviken. Men när Sven Nordin några dagar senare fick höra att han bara var påtänkt som reserv i OS-laget tackade han artigt nej. Tre år senare återvände han till Sverige och Sandviken där han avled 1979.
Med Carl Johnson var det annorlunda. Han blev tidigt amerikansk medborgare och hade nog inga planer på att återvända till sitt gamla hemland. Eller be sin pappa om råd. 1923 gifte han sig med svenska Anna och båda deras barn fick utpräglat amerikanska namn: Floyd och Hazel.

Den olympiska fotbollsturneringen i Paris 1924 inleddes 25 maj med en kvalomgång där USA mötte Estland och överraskande vann med 1–0. Esterna var det bättre laget och i tidningsreferaten beskrevs den amerikanska taktiken som ”oslipad”. Carl Johnson var reserv i den matchen men när man fyra dagar senare mötte de blivande guldmedaljörerna Uruguay fanns han med från start.
Nu gällde det kvartsfinal och dit hade sydamerikanerna tagit sig genom att krossa Jugoslavien med 7–0. Det amerikanska laget såg den matchen från läkaren och imponerades stort av sydamerikanernas snabbhet och spelskicklighet. Så när svenska Idrottsbladet bad Carl Johnson tippa hur det skulle gå i kvartsfinalen svarade han ärligt:
– Jag tror de slår oss med fem eller sex mål.
Riktigt så illa gick det inte. Men Uruguay dominerade från första stund och i pausen ledde man med tre mål mot noll. Under andra halvlek stretade USA emot bättre så 3–0 blev också slutresultatet.
Därmed var Carl Johnson och hans lagkamrater borta ur turneringen. Men innan man lämnade Europa spelade laget två vänskapsmatcher, mot Polen och Irland. I Warszawa vann USA med 3–2 men i Dublin fick man stryk med 3–1. Carl Johnson var med som ordinarie i åtminstone en av matcherna.

Efter OS-äventyret återvände Johnson till familjen och målarpytsarna i Chicago.
Sista noteringen om honom kommer från staden Tampa i Florida där han avled 15 februari 1970, 77 år gammal.
Kalle Jansson från Gävle var den förste svensken som spelade i ett amerikanskt fotbollslandslag. Men inte den siste. Vid VM i Italien 1934 vaktades den svenska buren av Justus Hjulin från IFK Eskilstuna och Chicago Wieboldt Wonderbolts. Han stod två matcher och släppte in nio mål.

Mer läsning

Annons