Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Mannen i den regnbågsfärgade handsoffan fick mina kärlekshormoner att rusa"

NinananananaNinananananaNinanananananininananananninaaa. Det fanns en tid då signaturmelodin till Boktipset fick mina kärlekshormoner att rusa. Korsögd satt jag klistrad vid teven. Mamma brukade säga åt mig att backa och sätta mig i fåtöljen för annars kunde jag förstöra ögonen. Men jag ville vara nära när den skäggiga mannen i den fina regnbågsfärgade handsoffan läste en saga med sin snälla röst. Jag pussade tv-rutan så att det sprakade om läpparna. Jag älskade honom, helt och fullt.

Annons

Mina föräldrar hade en god vän som var på pricken lik sagomannen. Han hade också skägg och var snäll. När han kom på besök brukade jag krypa upp i hans famn, pussa honom på den skäggiga hakan och fråga var han hade den fina soffan. Tänk att han fanns på riktigt. Det var först många år senare som jag förstod att Stefan Mählqvist och familjens vän inte var samma person.

Min kärlekskarriär fortsatte på lekis, där jag och Christoffer brukade smyga i väg till omklädningshörnan och pussas. Han var ingen bra pussare, det måste erkännas. Salivblöta pussar på kinderna (urk) som jag torkade bort när han inte såg. Men efter att jag hade skvallrat för fröknarna var det slut med våra hemliga kärleksmöten. Christoffer ville inte pussas med någon skvallerbytta och hittade snabbt en ny tjej som han utsatte för sina dreglande pussförsök.

När jag var elva började jag i en ny skola och upptäckte en pojke med sammetsögon. Han påminde om Paul Stanley i Kiss, fast mindre förstås och mycket sötare. Det gick ju bara inte att koncentrera sig på syslöjdens dödstråkiga korsstygn när jag visste att han satt bänkraden bakom mig. Jag tror nästan att jag fick nackspärr på grund av att jag var tvungen att vända mig om hela tiden för att liksom kolla om han verkligen var så där söt.

Samma kille gav mig min allra första kyss något år senare. En riktig tungrullare. En sån som gör dig pirrig i hela kroppen, lite sinnesslö, fånigt leende och upprymd, på samma gång.

Häromdagen satt min femåring (snart sex) uppe i trädkojan tillsammans med en tjejkompis. De fikade, pratade och verkade ha roligt. När de kom ned var de rosiga om kinderna. Och jag fick senare, när flickan hade gått hem, en förklaring till det.

– Mamma, vi har pussats. Tre gånger!

Han såg både lycklig och generad ut när han berättade det. Lite försiktigt frågade jag hur det där pussandet egentligen hade gått till. Jag blev genast lugnare när jag fick veta att det handlade om kindpussar. Bra, då kan vi kanske vänta ett tag till med det jobbiga blommor och bin- samtalet.

Mer läsning

Annons