Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är optimism ens möjlig?

Annons

Utrikesminister Condoleezza Rice tilldelade Dagens Nyheter några minuter och gav besked: ”Jag är optimist när det gäller Irak”.

Andra, utan ansvar för den katastrofala situationen, ser en annan, mer komplicerad och dyster verklighet: Några få enklaver av relativt lugn, möjligheter att handla det nödvändigaste, om det bjuds ut, viss normalitet i vardagen, åtminstone i områden där USA eller dess legotrupper är dagligen närvarande.

Dödandet, som för några månader sedan kunde mätas i hundratal, har sjunkit till tvåsiffrigt. I går, en helt vanlig dag, minst 32 döda i olika attentat och konfrontationer.

Men de diplomater och ministrar som mött upp i Väsby väljer ändå, av tvång, optimismen som grundhållning. Se framåt, inte bakåt lyder det övergripande budskapet.

Blickarna framåt kräver uppslutning av världssamfundet, att krigets görs till en global angelägenhet, radikala avskrivningar av Iraks enorma skulder, Sverige kan tänka sig att dra av 500 miljoner under särskilda villkor, och det som Rice säger redan är på väg: Byggandet av ett anständigt samhälle. Men det låter sig inte ens anas under två mandatperioder för den president som ärver krigets bördor och fasor.

De ekonomiska perspektiven är svindlande: Krigskostnaderna är minst 3 000 miljarder dollar, så här långt. Att USA önskar dela med sig av finansieringen förvånar inte.

När Rice och hennes uppdragsgivare krigspresidenten lade ut färdriktningen var parollerna mer exakta; demokrati skall införas i Irak för export till hela regionen. Oljan skall sprida välstånd över landet.

Efter några månader av död och förstörelse föll hela den konstruktionen samman.

I dag gäller det, med internationell hjälp, att sopa ihop det som går av ruinerna och resa ett samhälle som åtminstone garanterar dess medborgare fortsatt liv. Men också det ligger i en avlägsen framtid.

Rice, och för den delen också utrikesminister Bildt, kan inte slitas loss från det förflutna; Rice som krigskonstruktör och Bildt som lobbyist för det amerikanska härtåget. Att Rice lovade, eller antydde, att USA skall ta emot något fler flyktingar förändrar inte mycket. Först när det amerikanska flyktingmottagandet når Södertäljes nivåer kan det betraktas som anständigt.

Iraks grannar har något förstrött betraktat konferensen i Väsby. Delegationer på låg nivå ger indikationer på dess betydelse. Det går nog inte att på en dag att omformulera en pågående politisk, humanitär och militär katastrof till något som snart skall falla ut som ett regionalt föredöme.

Mer läsning

Annons