Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

19 år och fortfarande överraskande

Innan artisternas entré är hela scenen så indränkt i rött ljus att jag får för mig att jag är på förhandsvisning av en Dario Argento-splatterfilm. Men snart är ljuset mer varierat.

 

Duon Triple & Touch är hedervärda snubbar. De är arbetsmyrorna i showen, de är dem som ömmar för Sydafrikas AIDS-drabbade och flyger in Star Scool Choir därifrån, de har ett brett musikaliskt kunnande. Men de får ursäkta – det här är tjejernas kväll.

Linda Lampenius visar varför hon är världsviolinist i en rad eldiga, klassiska, halsbrytande stycken. Massvis med humor har hon i mellansnacket också: ”Nu när (Triple & Touchs) Ken och Göran är här har ni tre bockar i Gävle.”

Och Pernilla Wahlgren, jag betraktade henne som en blond, enerverande bimbo när jag var yngre. Idiotiskt. Hon är så säker i sin pitch, levererar ”All I Want For Christmas”, ”Christmas Song” och allt annat med en trygg säkerhet.

Och Hannah Holgersson. Vad kan man säga? Hon står för en rad gåshudsframkallande sånger, allra starkast lyser hon i ”O, Helga Natt” och ”Ave Maria”.

Och även om Sydafrikas Star School Choir kanske inte kommer med så mycket jul i sina sånger är de mästare på att få igång handklappandet i publiken. De gör även en klassisk Miriam Makeba-sång, Polarprisvinnaren gick ju bort för några veckor sedan. Kvällen blir lång, men med det här gänget gör det inget. När alla artisterna är samlade på scenen i extranummer sjunger The Star School Choir helt ensamma andra versen av ”Nu tändas tusen juleljus” och publiken blir lyrisk.

Julshowen som varit igång med olika artister i 19 år kan fortfarande överraska.