Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

19 år och fortfarande överraskande

Innan artisternas entré är hela scenen så indränkt i rött ljus att jag får för mig att jag är på förhandsvisning av en Dario Argento-splatterfilm. Men snart är ljuset mer varierat.

Annons

 

Duon Triple & Touch är hedervärda snubbar. De är arbetsmyrorna i showen, de är dem som ömmar för Sydafrikas AIDS-drabbade och flyger in Star Scool Choir därifrån, de har ett brett musikaliskt kunnande. Men de får ursäkta – det här är tjejernas kväll.

Linda Lampenius visar varför hon är världsviolinist i en rad eldiga, klassiska, halsbrytande stycken. Massvis med humor har hon i mellansnacket också: ”Nu när (Triple & Touchs) Ken och Göran är här har ni tre bockar i Gävle.”

Och Pernilla Wahlgren, jag betraktade henne som en blond, enerverande bimbo när jag var yngre. Idiotiskt. Hon är så säker i sin pitch, levererar ”All I Want For Christmas”, ”Christmas Song” och allt annat med en trygg säkerhet.

Och Hannah Holgersson. Vad kan man säga? Hon står för en rad gåshudsframkallande sånger, allra starkast lyser hon i ”O, Helga Natt” och ”Ave Maria”.

Och även om Sydafrikas Star School Choir kanske inte kommer med så mycket jul i sina sånger är de mästare på att få igång handklappandet i publiken. De gör även en klassisk Miriam Makeba-sång, Polarprisvinnaren gick ju bort för några veckor sedan. Kvällen blir lång, men med det här gänget gör det inget. När alla artisterna är samlade på scenen i extranummer sjunger The Star School Choir helt ensamma andra versen av ”Nu tändas tusen juleljus” och publiken blir lyrisk.

Julshowen som varit igång med olika artister i 19 år kan fortfarande överraska.