Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

AB ledare följde med på dörrknackning med Lars Beckman (M)

Annons

Moderate riksdagsledamoten Lars Beckman är Gävleborgs mest omskrivne politiker. Främst på grund av hans framtoning i sociala medier. Där är han oresonlig och duckar raka svar så till den grad att det blir parodiskt, har en Twitter-frekvens så intensiv att en undrar om han hinner med annat och göder mer än gärna bilden att "traditionella medier" är vänstervridna.

Det mesta han tar sig för på nätet är utformat för att driva människor med hjärtat till vänster och mediefolk närmare det berömda vansinnet.

På senare tid har jag, både i en krönika innan jag klev på vikariatet som politisk redaktör och även efter – lite i förbifarten – i en ledare om att Moderaterna närmar sig Sverigedemokraterna, pekat på att Lars Beckman slutat kalla SD för ett rasistisk parti. Det är i mina och många andras ögon ett konkret bevis på att Moderaterna jobbar målmedvetet för att normalisera SD, de behöver ju dem för att regera – även om de senaste opinionsundersökningarna pekar på att det snarare är M som får ta rollen som stödparti till SD.

Efter krönikan om hans kappvändning i retoriken mot SD ropade han "ännu ett sliskigt personangrepp!" och "ohederligt!" men efter ledartexten där samma förändring nämndes bjöd han istället in till dörrknackning:

"Jag erbjuder gärna @Simonridell att följa med mig en kväll på dörrknackning i Ockelbo så att han får höra vad som sägs. Strategin med sd har inte lyckats utan nu är det bättre att bemöta dem i sakfrågor. Det är så vi ska göra dem mindre." skrev Beckman.

Nu blev det inte i Ockelbo, utan en vända i Södra Bomhus av rent praktiska skäl – men på dörrknackning gick vi.

Det har sagts förr men bör nämnas igen för att det blir väldigt påtagligt de gånger en träffar honom, Lars Beckman är någon helt annan i det verkliga livet än den internetpersona han byggt upp. Han är trevlig, klok och resonerande, långt ifrån den troll-roll han ikläder sig på nätet där han är helt omöjlig att föra en konstruktiv diskussion med.

Samtidigt kan jag av bli lite nedslagen av att möta den riktiga Lars Beckman – för han skulle inte vara som han var på nätet om det inte tjänade hans syften. I det uppskruvade tonläget som råder i sociala medier frodas följet till en person som lärt sig balansera på linjen, en person som "säger som det är" och hånar meningsmotståndare och misstror medier når framgång. Beckman i riktiga livet hade inte haft 18 000 följare på Twitter, hans alter ego på nätet är ett resultat av en orimlig samtid. Tyvärr, måste en ändå tillstå, men det är på den nivån samhällsdebatten legat på under ett antal år och befinner sig fortfarande.

"Jag tyckte det var riktigt jobbigt första gången jag skulle knacka dörr" säger Lars Beckman när vi inleder dörrknackningen, "ja, det kan nog uppfattas lite påträngande" konstaterar jag. Han går igenom olika strategier, hur man ska bemöta de som öppnar dörren "När vi gör sånt här är det inte för att stå och argumentera, utan för att lyssna."

Vi noterar att det inte är så många som har det lilla klistermärket på postlådan som förkunnar vilken tidning de ska ha och det mynnar ut i en diskussion om mediers utmaningar – jag säger, möjligen naivt, "de har säkert digitalprenumeration". Vi noterar att desto fler, nästan alla, har huslarm. Det har varit inbrott i området för ett tag sedan berättar några av de boende.

En av de boende uttrycker sin misstro till medier och berättar att han helt gått över till alternativmedia. Beckman undrar efteråt: "Hur ska ni få honom att börja läsa er igen?", jag konstaterar, syrligt, att reportrarna "helt enkelt får börja skriva uteslutande högerpropaganda".

De flesta har inget alls på hjärtat. Småbarnsföräldrarna verkar tycka att skolorna i Bomhus är bra, andra lyfter frågor som våld, inbrott, miljön, pension, vården, bensinpriser, flygskam och arbetslöshet.

Efter promenaden sätter vi oss ner på den lokala pizzerian för att byta några ord över en kopp kaffe:

Du bjöd med mig på dörrknackning – varför?

– Jag tycker det är viktigt och bra för en ledarskribent och även för journalister att göra det vi gjorde nu. Att helt ocensurerat prata med människor som ganska spontat blir förvånade att här helt plötsligt kommer det en politiker och ledarskribent. Det som är viktigt då är ”Vad är det då som är på näthinnan? Vad är det man vill ta upp?”.

Din inbjudan kom efter att jag hade påpekat att du kallade SD rasister en gång i tiden och nu har slutat – ville du bevisa någonting?

– Jag ville inte bevisa någonting – men om den retoriken hade funkat då hade inte SD haft 17 procent i valet. Jag tror vi passerat det stadiet där vi ska sätta epitet. Det är likadant med att jag ibland kan skriva kommunister om vänsterpartister, det funkar inte heller. Jag tror att vi måste prata sakfrågor och lösa de samhällsproblem som gör att folk blir oroliga och ser att man vill proteströsta.

Jag tycker det är viktigt att berätta vad SD är i grund och botten, vad det faktiskt är som många väljer att rösta på.

– Hade den där retoriken fungerat då hade inte SD haft 17 procent i valet. Jag tycker att man ska bekämpa alla extremistpartier, oavsett om det är vänstern eller SD – men av någon anledning flyger vänstern under radarn. De är lika skadliga som SD, ibland även mer skadliga med deras ekonomiska politik faktiskt.

Det får stå för dig. Annat vi diskuterat på Twitter är din bild av medier. Tror du på allvar vi är vänstervridna?

– 8 av 10 röstar på vänstern i media, det är Kent Asps (Göteborgs universitet reds. anm.) undersökning – så den är ju ovedersäglig.

Mhm.

– Sen hur det påverkar journalisterna det kan du bedöma bättre än mig. Men det är klart, med ämnesval – att ta upp frågor eller inte ta upp frågor – det är klart att det har betydelse. Vi hörde under vår runda att det var två eller tre hushåll som hade begränsat förtroende för medierna och som spontant nämnde det som en viktig fråga för dem. Det tycker jag bara medierna själva kan förändra.

– Jag tycker personligen att alla hushåll vi mötte här ikväll ska logga in på lokala medier varje morgon. Lokala medier är kyrkan mitt i byn, lokala medier blir kittet. Jag skulle önska att alla hade det.

Det där sista har Lars Beckman sagt förr och det förstärker bilden av honom som en gåta. Om han nu bryr sig så mycket, varför står han först i ledet som sår misstro kring medierapporteringen?

När vi tar farväl säger jag som det är – "Det är alltid trevligt att träffa dig på riktigt men vi lär väl käfta på sociala medier inom kort".

"Det är vad både du och jag har betalt för" avslutar han innan vi hoppar in i varsin bil.