Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Albumrecension: Tribulation - "The children of the night"

Dessa svarta dödsmagiker snuddar vid den perfektion som In Solitude och Watain så hårt försökt uppnå.

Den rebelliska snorungen i mig önskar att vara den kritiker som faktiskt inte dreglar över den hittills enhälligt rosade plattan från Avikas mest ondskefulla ensemble. Tyvärr måste jag göra mig själv besviken, för det här är så satans vackert i all sin mörka prakt att jag blir helt förtrollad och vill krypa ner i underjordens mylla och mysa. Jag uppskattade den kraftiga utvecklingen från debuten "The horror" i uppföljaren "The formulas of death", men det är vid tredje alstret som dessa svarta dödsmagiker snuddat vid den perfektion som In Solitude och Watain så hårt försökt uppnå. Svart döds kan otvivelaktigt vara lika elakt och skrämmande som smäktande detaljrikt, progressivt och kreativt.