Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alex - en lat och bekväm livsnjutare

/
  • Klockan 11.50Alex läser filmvetenskap på Högskolan i Gävle.
  • Klockan 12.45När Alex var yngre la han själv stort fokus på kroppsbyggande och skulle dra sig för att äta hamburgare, men så är det inte numer.
  • Klockan 17.10Alex har gärna sin mobiltelefon avstängd.
  • Klockan 17.45Alex känner de flesta stammisarna på gymmet. Förra året gjorde han också en dokumentärfilm om en kroppsbyggare från Gävle. Nu har han startat eget företag genom vilket han producerar film och musik.
  • Klockan 19.30Sen tio år tillbaka spelar Alex piano. I dag spelar han jazz i en kvintett i Sandviken och jazz och reggae med banden Diamond duo och Liondub.

Alex Lindström lever utan struktur. Det är högskolestudier, filmprojekt, jobb, gymträning, pianorep och spelningar om vart annat.

Annons

Ofta är han vaken hela nätterna. Inte för att han inte hinner sova utan för att han trivs i lugnet.

– Jag är en lat och bekväm livsnjutare. En konstnär, säger han.

Alex Lindström har fortfarande inte gått och lagt sig. Han tänker inte göra det heller.

I stället lagar han lite mat och snackar med kompisar över msn.

– Min dygnsrytm är helt uppochnervänd. Jag lever som en vampyr. Jag finner ett lugn på nätterna. Det är då jag kommer igång, jobbar, kokar kaffe och tar en promenad. Ibland sover jag bort hela dagen sen, vaknar klockan fyra på eftermiddagen, så illa är det, säger Alex och suckar nöjt.

Men det händer också att han helt struntar i att sova. Bara fortsätter in på nästa dag. Som den här dagen.

– Hela min tillvaro är helt ostrukturerad. Det finns egentligen ingen regelbundenhet. Visst blir jag trött men jag har kommit fram till att sömn är överskattat.

Medan Alex väntar in förmiddagen och skolan får tv:n rulla i bakgrunden.

 

Sen i höstas pluggar Alex filmvetenskap på Högskolan. I en föreläsningssal samlas klassens alla åtta elever. De ska ha föreläsning om westernfilmer och Alex slår sig ner med sin termos.

– Jag har alltid med mig en termos kaffe. Överallt. Och bullar ibland. Jag är som en liten mysfarbror.

Klassen får kolla på snuttar av gamla filmer och analysera dem. Då och då kommenterar Alex något, stryker handen mot skägget och tar en klunk kaffe.

I pausen skyndar han på toaletten.

– Jag har ett gediget filmintresse och här får man gräva ner sig lite, det tycker jag är kul. Men just terminologin är svår. Det är rätt teoretiskt.

Själv kollar han massor på film. Ibland kan det bli tre på en dag.

Men han skapar egen film också. Bland annat har han gjort en om en kroppsbyggare i Gävle.

– Jag beundrar kroppsbyggare för att de är så fokuserade. Det är en väldigt sluten krets också, det är mer som en livsstil.

Alex nästa projekt ska han göra med en kvinnlig styrkelyftare från stan. Han planerar att filma hela våren.

– Min tanke är att få göra något slags genombrott och jag har hört av mig till SVT.

 

När det blir dags för lunch hamnar Alex och klasskompisen Andreas på Sibylla.

När Alex var yngre la han själv stort fokus på sin egen kropp och skulle dra sig för att äta hamburgare, men så är det inte numer.

– Jag la ner tävlingsplanerna. Livet blev för innehållslöst. Jag menar, det finns så mycket annat gott i livet. Ett glas vin, en cigarett, sån här mat... Därför tycker jag att det är skönt att jag har lagt träningen på en annan nivå nu. Det handlar om distans och balans. Och kanske om att jag har blivit äldre.

 

Efter lunchen tar sig Alex och Andreas tillbaka till högskolan för att kolla på Casablanca med klassen. Samtidigt börjar han känna av att han inte sovit någonting på hela natten.

När lektionen är slut går han hem och äter. Han är fruktansvärt trött men biter ihop och tar bussen till gymmet.

 

På gymmet luktar det fuktigt av svett när mängder med människor ska samsas om maskinerna. Alex förflyttar sig till delen med lösa vikter och hejar glatt på de andra stammisarna.

– Här får man grisa av sig och träffar människor man kanske inte skulle hänga med annars, förklarar han medan han lyfter de tunga vikterna på och av maskinerna.

Han sliter på någon timme och sen blir det hemfärd.

 

Alex har ett till intresse som faktiskt är större än träningen. Sen tio år tillbaka spelar han piano. Och det var också via jazzprogrammet som Alex hamnade i Gävle, från början är han från Falun.

I dag spelar han jazz i en kvintett i Sandviken och jazz och reggae med banden Diamond duo och Liondub.

När han själv lyssnar på musik väljer han gärna hårdrock, contry eller soul. Men hans egna låtar är för det mesta helt instrumentala.

– Jag finner någonslags charm i alla stilar, det enda jag kan ha svårt för är kommersiell radiomusik.

Hemma vid pianot är det svårt att placera Alex i ett självklart fack. Han är gymkillen med massor med teknikprylar men han är också den känsliga med snabba, lätta fingrar på tangenterna.

– Jag gillar de här kontrasterna. Jag kan fortfarande spela piano även fast jag hänger på gymmet. Det enda problemet är att musklerna blir lite stela av styrketräningen.

Alex klinkar lite på måfå medan potatisen kokar i köket.

– Jag spelar mest musik för att tjäna pengar, ler han.

– Men det är jävligt roligt! Det berör människor både positivt och negativt, men det berör mig själv också. Det är en häftig känsla när samspelet fungerar.

Efter att ha ätit middag fastnar Alex i ett filmredigeringsprogram. Han pausar bara för att kolla på ”De halvt dolda” och "Debatt" på tv.

Först en bra bit efter midnatt tar han sig i kragen och bestämmer sig för sängen.

– Jag gör det jag gör nu fast i större utsträckning.

– Jag har svårt att tro det. Jag tycker om livet som det är och vill inte hamna i en situation som inte känns helt hundra.

 

Alex somnar.

Mer läsning

Annons