Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Alla familjer behöver värnas”

Leif Jönsson (Kd) anför i replik att Sverige inte kan gå före med att ge samkönade par möjlighet att adoptera. Vidare anförs att det är viktigt att utgå från barnets perspektiv.

Annons

Jag håller med om att barnets perspektiv och möjlighet till en trygg familj är helt central. Därför var det oerhört viktigt att Sverige år 2003 fick en lagstiftning där även samkönade par gavs rätten att ansöka om att bli adoptivföräldrar och att närstående adoption blev realitet. Det normaliserade det faktum att 1000-tals barn redan idag lever i familjer där en eller båda föräldrarna är homosexuella. Det är beklagligt att Kristdemokraterna, som brukar värna familjen, inte vill se att dessa familjer existerar och att också de barnen förtjänar ett juridiskt skydd.

Jag har respekt för att man kan ha olika inställning i denna fråga men vågar samtidigt hävda att det ofta handlar om kunskap och erfarenhet. Av dem som själv träffat ett samkönat par som har barn är det väldigt få som brukar peka finger och säga att det är något ”fel” på den familjen. Forskningen visar dessutom att barnen inte på något sätt får sämre förutsättningar i livet och att närvarande och kärleksfulla föräldrar är långt mer viktigt att deras sexuella läggning.

Jönsson (Kd) hävdar även i sin replik att Sverige inte kan gå före. Det är ett rätt häpnadsväckande påstående. Låt mig överföra detta på andra politikområden och se om argumentationen håller. Menar Jönsson att om andra länder till exempel har en sämre äldreomsorg så kan Sverige därmed inte gå före för att ge våra äldre en värdig omsorg? Eller menar Jönsson att om företagsklimatet blir sämre i andra länder så behöver Sverige bromsa upp för att invänta omvärlden? Nej, argumentationen håller inte utan snarare handlar detta om värderingar – precis som i alla andra politiska frågor.

Det finns idag praktiska hinder och attityder som både i det öppna och fördolda gör att samkönade par har svårt att bli aktuella för adoption. Varje år sker inhemska adoptioner och det finns ingen anledning att många kommuner, som idag, fortsätter att tidigt utesluta samkönade par från processen. Vidare har de svenska adoptionsbyråerna ett ansvar att knyta kontakt med fler länder och organisationer. I vår omvärld går utvecklingen mot en ökad öppenhet och tolerans i frågan vilket kan resultera i en möjlighet till internationella adoptioner tidigare än vad som framgår idag.

Vidare så bör den svenska benägenheten att hellre fosterhemsplacera barn som far illa istället för att möjliggöra för adoption ifrågasättas mer. Resultatet för fosterhemsplaceringar i Sverige är varierande och det finns många uppmärksammade problem. Personligen anser jag att det vore bättre om fler barn hamnar i livslånga och trygga relationer hos såväl heterosexuella som homosexuella par före skiftande familjehemsplaceringar. Det är hög tid för Sverige att införliva adoptionslagstiftningens intentioner och våga gå före.

Tomas Tobé
Riksdagsledamot för Gävleborg (M)

Mer läsning

Annons