Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla heterosexuella mäns dag

Annons

Egentligen är det ju rätt så fantastiskt att vi måste ha särskilda dagar för vissa saker. Som för kvinnor och homosexuella. Eller 8:e mars och Pride om ni så vill. Någon alla-heterosexuella-mäns dag finns det som bekant inte. Vilket nog mest beror på att hela året, alla dagar, ju faktiskt är en enda stor mansfestival och hyllning till de heterosexuella männen i vår värld. Det är gott att vara man över hela världen, hela tiden.

Pride i Stockholm avslutas idag. I år har Stockholm dessutom haft äran att vara värd för Europride. Och även om jag uppskattar det hela är det ju egentligen sjukt att det fortfarande finns behov av en Pride-festival, nära 40 år efter fenomenets uppkomst.

För tyvärr har de där 40 åren av utveckling inte tagit oss längre än att det fortfarande är stigmatiserat att vara homosexuell, att det fortfarande finns människor som hatar och diskriminerar andra människor på grund av deras sexuella läggning. Däremot är vi så sofistikerade att vi har hittat vatten på Mars. Och i Sverige är det trots allt inte längre kriminellt att vara homosexuell. Vi är ett föregångsland vad gäller rättigheter för homosexuella, men trots det har inte heller vi nått ända fram. Vi är inte helt och fullt jämlika.

Ska det verkligen vara så svårt att leva jämlikt? Förära alla individer lika rättigheter? Jo. Det är ju det. Uppenbarligen. Sexuallitet är fortfarande en politisk fråga, för eller emot rätten att adoptera som homosexuell, kyrkovigslar eller inte för homosexuella; vem vi väljer att dela vårt sovrum med påverkar hur vår omvärld betraktar oss och hur vi behandlas juridiskt. Precis som kön är vår sexuallitet en avgörande faktor som påverkar oss hela vägen från BB till den där ettan med jordvärme som slutligen blir vår boning.

Så vi har Pride och vi har internationella kvinnodagen. Istället för jämlikhet och jämställdhet. Vi har några få dagar per år som understryker att något faktiskt är väldigt konstigt med vårt samhälle. Istället för ett samhälle där ingen riskerar en livstid kantad av risken att bli diskriminerad, hatad, misshandlad och våldtagen.

Den cyniske konstaterar att livet är orättvist och att det är något vi bara måste lära oss att leva med. Men ska vi verkligen lära oss att leva med det, när det naturliga egentligen borde vara rättvisa? När vi lever i en samtid som inte förstår sitt eget bästa och är i stort behov av hjälp till självhjälp?

Nej. Vi ska inte lära oss att leva med orättvisor. I vilken form de än kommer. Den som säger att vi bör lära oss att leva med dem har fel.

För lär vi oss att leva med orättvisor tvingas inte de som faktiskt borde förändras göra något annat än att fortsätta göda sina fördomar och sina grisiga åsikter i lugn och ro för att sedan smitta även sin avkomma och sin omgivning.

Pride är motstånd. Fest förvisso. Men motstånd mot det skeva i att homosexuallitet inte ses som något lika naturligt som heterosexuallitet, trots att det är det.

Och så länge samhället inte fattar det behövs tyvärr Pride. Som motstånd och fristad. En möjlighet att komma ut och komma in i en gemenskap som andra dagar kan vara svår för många att hitta i annan form än virituell. Trots att alla dagar borde vara så gay det bara går.

Sverige svettas. Sverige svettas tydligen just nu. Varmt och skönt, sol och bad och glass och läsk. Vilket kräver sitt företag. För i takt med att temperaturen stiger, stiger också efterfrågan på glasspinnar och allehanda drycker.

För att tillgodose våra behov krävs planering och beräkningar. Vilket enligt Ekot tydligen inte är sådär alldeles enkelt. Företaget SIA har exempelvis räknat lite fel och deras prognos har inte hållit fullt ut. Därför tar nu två av deras produkter slut. Vilket ju i och för sig inte är hela världen. Det är trots allt ett tecken på att den här sommaren är rätt så somrig. Vilket ett Sverige som ligger i dvala rätt så väldigt många månader faktiskt behöver.

Mer läsning

Annons