Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla säger nej, men Bildt sa ja

Annons

Carl Bildt och hans högerregering lutade sig mot Bert Karlsson och Ian Wachtmeister och deras tillfälliga parti. En förenad höger förde sedan landet mot ekonomisk katastrof.

Det var Bildts fåfänga och politiska stumhet som öppnade för Ny demokrati. Det gjordes av Bildt till ett parti bland andra. Inga invändningar mot främlingsfientligheten eller den öppna rasismen.

För Bildt var makten det centrala och Ny demokrati gjorde makten möjlig.

Efter ett tag, när Bildt förvandlat landet till en finansiell ruin, lastades ansvaret för framtiden över på Göran Persson.

Ny demokrati förintades, Karlsson försvann och dök lite senare upp i tv:s soffor och paneler, nu en auktoritet på fet mat och folklig underhållning. Wachtmeister har inte hörts av.

I dag styrs landet av en delvis annorlunda höger. Nya kläder skall skyla gammaldags klasspolitik. Bildt har förvandlats till en flygande holländare, ständigt i luften och på väg mot framdukade middagar och utdragna möten.

Inget mer beständigt har kommit ut av det ivriga, nästan besatta resandet och middagsätandet. Det enda konkreta är väl att Bildt verkar ha lagt på sig några kilo.

Fredrik Reinfeldt erövrade makten, men förlorade väljarna. De flyr, skrämda av den nygamla högerns brutala politik mot de svagaste och övervältrandet av förmögenheter på de allra mest välbärgade.

Om två år ställs den politiken ut till väljarnas avgörande. Ingenting tyder på att högern får nytt förtroende, den förenade vänsterns försprång får ses som ointagligt.

Men en reservation ändå för att Sverigedemokraterna ges en avgörande roll; med 4 procent och några tiondelar kan Jimmie Åkesson och hans högerextrema parti kanske välja regering.

Åkesson har redan förklarat att han aldrig lägger sitt partis röster för Mona Sahlin. Inte samma kategoriska avståndstagande inför Fredrik Reinfeldt; han vill väl se sig som en del av den samlade svenska högern.

Men Reinfeldt har, trots lite diffusa mumlanden, gjort klart att sverigedemokraterna aldrig får ett avgörande inflytande på regeringsbildandet 2010. Och Göran Hägglund var tydlig i Almedalen. En komplikation dock; i några kommuner flyter samarbetet på. Högern styr med hjälp av Sverigedemokraterna, och görs så till ett parti bland andra.

Makten är där, som för Bildt, viktigare än principerna. Det går att reflektera något över den saken.

Att socialdemokratin aldrig samarbetar med Sverigedemokraterna är ju självklart, men kunde ändå sträckas ut över några spalter i Dagens Nyheter i går. Ett rop över Almedalens gräsmattor, avsedda för televisionens kommentarer och analyser. Det gäller att höras, och överrösta.

Politik som markör eller banalitet; självklarheter för återbruk, levererade av DN. Åkesson placerades i centrum för en dag. Han är nog nöjd med det.

Mer läsning

Annons