Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

2011 var året då kungen inte abdikerade

Det märks att det är storhelg. Inte bara i tv-tablån och på mellandagsrean. Nej, det märks även här på Torget-redaktionen. Efter klockan två dagen före julafton hände någonting.

Annons

Det tog nästan stopp. Helt plötsligt kom det inte några insändare. Yttrandefrihetens slagskämpar, alltså ni, kära skribenter, bestämde sig för att fira jul. Eller också någonting annat. Men jag klandrar ingen. Även insändarskribenter måste få ta ledigt.

Telefonen ringer inte heller lika ofta och ibland är det så tyst att man kan höra en nål falla. Men här faller inga nålar. Nej, i stället faller min taklampa ner, som vore det förutbestämt. Pang, tjong, ner i golvet. Ett år faller och blir till minnen, precis som min lampa faller sönder till små bitar. Det blev ett utmärkt tillfälle att blicka bakåt. Vad var det som hände i år egentligen?

2011 var året då förtroendet för vår monark var lägre än på länge, mycket på grund av de uppgifter, sanna eller ej, som var resultatet av det journalistiska arbetet med boken ”Den motvillige monarken”. Det var året då Ola Lindholm slutade som chefredaktör på Kamratposten, eftersom han, enligt domen, tagit narkotika. Straffet blev, förutom det förlorade jobbet och 30 dagsböter á 50 kronor, att hans namn drogs ner i smutsen och att han blev skyldig i allmänhetens ögon. Kungen sitter kvar. Ola gör det inte.

2011 var också året då vi blev påminda om hur viktig den svenska tryck- och yttrandefriheten är. I dagarna blev Martin Schibbye och Johan Persson dömda till elva års fängelse för illegal inresa i Etiopien och förberedelse till terrorverksamhet, trots att de själva hela tiden hävdat att de var på plats för att granska oljeaffärerna i landet för tidningen Filters räkning. Vi får inte glömma bort att det var Martin och Johans vilja att berätta om dessa förhållanden som gjorde att de fängslades.

Det är lätt att ta den svenska tryck- och yttrandefriheten för given. Kanske kan 2011 bli året då vi vaknade upp och insåg hur bra vi har det? Vi svenskar är närmast unika när det gäller möjligheter att säga och skriva vad vi tycker och känner.

Så, kära läsare och skribenter, fortsätt att utnyttja tryckfriheten år 2012 och skriv ännu fler insändare.

Ett synnerligen gott nytt år önskar jag er.

Mer läsning

Annons