Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla sänder, men ingen tar emot

/

Barack Obama, SnoopDogg , Al Gore, Britney Spears och jag, alla är vi twittrare.

Annons

Twitter betecknas som det senaste sättet att masskommunicera. Men kanske har det kommit en ny grej som alla hakar på innan den här krönikan publiceras.

Twitter är som en liten minidagbok som man uppdaterar på nätet precis när man vill, så hela världen ska veta vad man gör eller funderar på. För en singelkille på 42 år som bor ute i skogen är det naturligtvis fantastiskt att med dator och mobil kunna följa, prata och skratta med andra människor när man sitter ensam i mörkret. Ingen smak, ingen lukt, ingen känsel, men ändå, väldigt socialt. Först var det MSN, sedan var det Facebook som nästan blev som ett socialt knark. Nu är det alltså Twitter.

Jag har alltid varit sen med att tro på ny teknik och nya medier. Jag var väldigt skeptisk till att cd-skivan skulle slå ut vinylen när den kom 1980. Det tog mig ända fram till 1986 att acceptera förloppet och först då kom jag mig för att köpa min första cd-spelare. Jag var sen med dator, sen med MSN, jag var sen med Facebook och jag är sen med Twitter som jag precis börjat med.

Den enda tekniska landvinning jag trott på från början var Mini-Disc, jag gick in med hull och hår för tusentals kronor. Mini-Disc, för den som kommer ihåg, landade på hörntänderna och kanade ut i glömska på bara något år. Efter den skadan hade naturligtvis MP3 ett litet helvete att komma in i mitt liv.

Men den slår mig samtidigt som jag skaffar mitt konto på Twitter, hur ska jag hinna med? Hur ska vi hinna med? Jag minns en norsk medieforskare som i ett tv-inslag berättade att vi i dag producerar lika mycket information på ett år som man gjorde under de första 2 000 åren efter Jesu födelse.

Kanske är det så att vi redan gått från att ha varit ett kommunikationssamhälle till att ha blivit ett sändarsamhälle. Alla sänder, men nästan ingen tar emot. Jag facebookar och twittrar precis som alla andra, det bloggas och det chattas. Alla tycker och delar med sig men vilka är det som hinner ta till sig?

Alla är sina egna sändande radioapparater som trummar ut sitt budskap. Men fick vi inte två öron och en mun för att vi skulle lyssna dubbelt så mycket som vi pratar?

Oj, nu måste jag uppdatera min status på Facebook och Twitter, vi hörs på nätet!!!

Mer läsning

Annons