Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Anorexianstyrde helamitt liv”

/
  • VILL HJÄLPA ANDRA. Caroline Lundvik drabbades av anorexi när hon var 14 år. I dag är hon frisk och brinner för att hjälpa andra killar och tjejer som är eller har varit i samma situation som hon. ”Det är viktigt att föräldrar och omgivning tidigt sätter gränser när det gäller träning och mat. Är du orolig så berätta det, var rak och visa dina känslor.”

24-åriga Caroline Lundvik led av anorexi i flera år.
– Sjukdomen styrde mitt liv. Jag var helt fokuserad på träning, kost, vikt och kalorier.

Annons

För Caroline Lundvik började sjukdomen med att hon ville gå ned några kilo i vikt och kom tidigt in i gymbranschen där hon blev aerobicsinstruktör.

Hon kände mycket press och hade höga krav på sig själv. Caroline tränade allt hårdare och åt allt mindre, samtidigt som hon drog sig undan från familj och vänner.

Sjukdomen styrde hennes liv. Hon beskriver det som att hon hade ett troll på axeln.

– Trollet bestämde vad jag fick och inte fick göra, en röst som talade om för mig hur ful och värdelös jag var. Många med sjukdomen upplever samma sak.

Till slut kände Caroline att hon inte ville vara kvar i sjukdomen. Hennes föräldrar tog med henne till Kristallen, landstingets behandlingsenhet för personer med ätstörningar.

– Anorexi är en sjukdom och den sjuka gör allt för att kunna fortsätta med sina ätstörningar. Den som är sjuk måste acceptera sin sjukdom och själv vilja bli frisk. Den svåraste biten är att lära sig leva med sig själv. Nyckeln till framsteg är motivation men det är oerhört svårt att motivera sig själv när man har en ätstörning.

För Caroline var det en ångestladdad väg tillbaka.

– Det var jobbigt att känna sig mätt och inte få träna. Och framför allt var det svårt att släppa kontrollen över maten samt ätstörningen och möta ångesten. Mina föräldrar och vänner har varit en oerhört stor hjälp och stöttat mig.

I dag är Caroline frisk, hon har lärt sig att hantera de negativa tankarna.

Hon har utbildat sig till hälsopedagog på Högskolan i Gävle och det var där som hon träffade Johanna Hedin, de skrev en uppsats om ätstörningar.

Tillsammans med fyra andra tjejer har de nyligen startat en lokalförening i Gävle inom Riksföreningen Anorexi/Bulimi Kontakt, ABK, med syfte att hjälpa och stötta personer med ätstörningar och deras anhöriga. Caroline är entusiastisk.

– Jag tror att det är bra för dem som har ätstörningar att träffa någon som är frisk och se att det går att komma tillbaka. Vi är en ideell förening som kan erbjuda stöd för anhöriga, mentorer för de som är sjuka, anhöriggrupper för närstående och ordna föreläsningar.

Caroline läser även kognitiv beteendeterapi, KBT, och praktiserar på ABK:s huvudkontor i Stockholm där hon är ute i skolor och föreläser om självkänsla och skönhetsideal.

Det märks att hon brinner för det här.

– Alla är välkomna till oss, ensam är inte stark. Ätstörningar behöver inte se ut på ett visst sätt, vem som helst kan bli drabbad.

Mer läsning

Annons