Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är det fel att lura barnen med tomten?

Vi lär våra barn att de inte ska ljuga men ändå envisas
vi
vuxna med att lura barnen att tomten finns. Varför gör vi det?

Annons

– Fenomenet är konstigt, vi vill att våra barn ska tala sanning och en del föräldrar oroar sig när barnen låtsasleker för mycket och för att de inte skulle kunna skilja på verklighet och fantasi, fastän den risken är väldigt liten, säger Eva Hoff, lektor för psykologi vid Lunds universitet.

Samma föräldrar berättar sedan myten om tomten och anstränger sig till det yttersta att övertyga barnen att den inhyrda tomten är den riktige tomten. Denna typ av myt är svår för barn att genomskåda, då deras föräldrar och andra vuxna de litar på övertygar dem om tomtens existens. Barn är bra på att skilja på verklighet och fantasi när de själva är i kontroll av, och upphovet till, fantasileken.

– Att övertyga barn om att tomten finns skadar nog inte de flesta barn men gynnar kanske egentligen inte heller dem utan är nog helt enkelt bara något vi gör som en kär gammal tradition, säger Eva Hoff.

Margareta Rönnberg, författare och barnkulturforskare vid Högskolan i Gävle, tycker inte att det är fel att luras om tomten.

– Båda parterna har något att vinna på denna gamla tradition. Föräldern kan få gott uppförande eller fortplanta sin egen önskan att tro på mystik, och barnen kan lura till sig lite åtråvärda saker, som de annars inte har pengar till.

I amerikanska undersökningar visar det sig att 85 procent av alla barn i åldern fyra till sex tror på tomten, medan endast 25 procent av åttaåringarna gör det, så någonstans i skolåldern börjar bevisen mot tomten bli för starka.

– Det är ett sätt att lära barnen traditioner, vi lurar inte barnen i negativ mening utan det uppmuntrar till fantasi, spel och skoj. Det har stor betydelse för barnens utveckling, säger etnologen Göran Sjögård.

Julen är en gammal högtid och en stor årshöjdpunkt.

– Ett liv utan avbrott blir tråkigt och vi har inga karnevaler i Sverige. Julen är en exceptionell tid med lek och det är tillåtet att ljuga på ett milt sätt, det är vår karneval.

Den moderna tomten är en 1800-talsskapelse. Han är en blandning av det katolska helgonet Sankt Nikolaus, gårdstomten, Disney och Jenny Nyströms rödklädda tomtar. I slutet på 1800-talet började han dyka upp i de borgerliga hemmen med presenter och blev en symbol för familjelycka.

– Tron på gårdstomten, ett övernaturligt skyddsväsen på gården, är uråldrig. Tomten eller Nissen var en kontrollerande varelse som såg till djuren och gården, säger Göran Sjögård.

Gårdstomten var klädd i grå vadmal, en typisk klädsel på medeltiden. Det gällde att inte förarga honom på något sätt.

Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst.

– Just på julen var det viktigt att ge honom gröt, annars kunde gården drabbas av olycka.

– I övrigt hade han ingen koppling till julen.

Att jultomten överlevt tror Sjögård kan bero på att tomten inte längre har någon religiös koppling.

Mer läsning

Annons