Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att lägga pussel är ett roligt jobb

/

Annons

På första advent hade vi, som ni vet, öppet hus här på Arbetarbladet. Vi utlovade bland mycket annat att ni skulle få se hur man gör tidning. Mitt jobb som nattchef/redigerare innebär verkligen att göra tidning – men det syns inte.

Flera besökare kom fram och frågade var tidningen görs; ”Det står ju sidverkstad här, men det ser ju bara ut som ett kontor”. Och ja, det ser ut som ett kontor, vi gör allting på datorn nu för tiden. Förr fanns det grafiker som skar och klistrade ihop tidningen, nu gör vi allt på datorn.

Reportern skriver in texten på datorn. När texten är klar drar någon av oss på nattredaktionen in den på sidan (som alltså också finns i datorn) läser texten, korrar eventuella fel, sätter mellanrubriker och rubrik och gör grafiska ändringar om det behövs.

Även bilderna kommer via datorn, vi har inte ens fotoavdelningen i samma hus längre. Bilderna ploppar upp i min dator när fotografen har gjort i ordning dem. Sedan bygger vi sidorna genom att förstora eller förminska bilderna i datorn, ändrar spaltbredder, hämtar eventuella arkivbilder i det datoriserade bildarkivet. Och så vidare. Vi bygger alltså sidor, gör en tidning i datorn.

”Men kan vi inte få se tryckeriet där tidningen blir klar”?, undrar några av besökarna.

Nej tyvärr, tryckeriet har vi inte heller kvar i huset längre. När vi på nattredaktionen är färdig med sidorna skickar vi över dem via, ja just det – datorn – till tryckeriet…

Jag började på Arbetarbladet för tio år sedan och det känns inte som så lång tid, men på den tiden har det faktiskt hänt en hel del. Det var något speciellt med att höra pressen rulla igång i källaren och att gå ner och hämta en kladdig nytryckt tidning innan man gick hem.

Sedan några år tillbaka rullar dock pressarna på andra sidan gatan, där också våra fotografer huserar nu för tiden.

Det finns så klart många fördelar med samarbete och rationaliseringar, men jag kan inte låta bli att bli nostalgisk…

En av våra besökare på första advent var lilla Sanna, sex år. Hennes mamma hade utlovat att hon skulle få se hur man gör tidning och sexåringen var besviken över att allt bara såg ut som ett kontor.

Jag visade dock hur vi bygger sidorna i datorn och förklarade att det är som ett stort pussel. Sanna verkade nöjd, att lägga pussel är ju kul. Och jag håller med, att lägga tidningspussel så bra som möjligt för att informera och glädja er läsare i vardagen är ett roligt och viktigt jobb.

Jag är glad över att jag fick visa besökarna det i när vi hade öppet hus.

Hoppas vi ses igen nästa år.

 

Mer läsning

Annons