Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barn med låtsaskompisar är mer kreativa

Att ha en låtsaskompis är inget ovanligt. Över hälften av alla barn har eller har haft en låtsaskompis. Det är en del av barnets utveckling.

Annons

Alfons Åberg har Mållgan, Madicken har Rickard och Kalle leker vilda lekar med sin tiger Hobbe, som blir levande när ingen vuxen är i närheten. Låtsaskompisar kan vara allt från pysslingar och djur till jämngamla barn.

– Låtsaskompisar är inget konstigt. Det är ett sätt för barn att pröva på och öva sig i inför olika situationer eller möten de haft eller ska ha, säger Annica Löfdahl, docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

Vid två eller tre års ålder är barnets förmåga tillräckligt utvecklad för att skapa låtsaskompisar. Att uppfinna en låtsaskompis är en del av barns självutveckling. De skapar en plats att pröva, tänka och experimentera utom räckhåll för vuxnas kontroll. Därför måste föräldrar tänka på att aldrig klampa in i den här världen utan att bli inbjudna. Leken ska alltid ske på barnets villkor.

– Barn går mellan fantasi och verklighet. Leken är en sammanblandning av de två, och en låtsaskompis är ett exempel på det, säger Ingrid Pramling Samuelsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Det som är bra med en låtsaskompis är att barnet tänker, kommunicerar och pratar - om vad spelar egentligen inte så stor roll, menar Ingrid Pramling Samuelsson:

– Det kan handla om vad som helst. Vill ett barn gärna ha en hund, kan barnet hitta på en låtsashund som kompis. Det övar barnet i att känna efter hur det verkligen skulle vara, med allt vad det innebär.

Att ha en låtsaskompis kan betyda mycket för barnet. Låtsaskompisen blir också någon att relatera till. Det kan vara ett sätt att bearbeta problem eller vardagshändelser.

– Barn har ett brett register i leken, de stoppar in fantasi och verklighet och agerar, leker ut det de tänker på och känner. Det finns barn som är extremt aktiva och duktiga på att leka, och de har också ofta låtsaskompisar.

Eva Hoff, doktor i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet har upptäckt att även äldre barn har behov av påhittade vänner. Hon har intervjuat 110 barn i tioårsåldern och 20 procent av dem hade låtsaskompisar kvar. Genom olika kreativitetstest har Eva Hoff kommit fram till att barn med låtsaskompisar är mer kreativa än andra barn. En del av barnen hade också färre riktiga kompisar och en något sämre självbild. Dessa barn verkade kunna hantera sina sociala brister just tack vare sin kreativa förmåga.

– Låtsaskompisarna fungerade som social träning och barnen upplevde att de vågade mer. Låtsaskompisen var till exempel modig och social om barnet var blygt, säger Eva Hoff.

För andra blev låtsaskompisen ett sätt att hantera något traumatiskt. En flicka hade flytt från kriget i sitt hemland, reste nu jorden runt på en flygande matta med sin låtsaskompis och räddade människor.

Om ni ser låtsaskompisen som ett tecken på ensamhet kan ni alltid fråga försiktigt om kompisar. Men det kan lika gärna vara så att de inte känner sig mogna för att delta i det ömsesidiga spelet med andra barn.

– Se låtsaskompisen som en positiv kraft. Barnet mår kanske okej just därför att låtsaskompisen finns. Eller också vill barnet bara göra leken mer spännande.

Mer läsning

Annons