Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnet dog i magen två dagar före förlossningen

/
  • BARNET DOG I MAGEN. Krister Fridh och Anne Berglund har fått stor tröst av vänner och släktingar i sitt sorgarbete. ”I april i år födde jag vår döda son. Han var fullgången och helt frisk. Två dagar innan han föddes hade han dött. Jag kände att det blev stilla men tog inte kontakt med sjukvården då jag hade fått veta att barnet blir mer stilla innan förlossningen. Trots att jag har mycket egen kunskap som utbildad sjuksköterska ville jag inte vara besvärlig”.Foto: Gun Wigh

Anne Berglund och Krister Fridh såg fram emot sitt första barn. Men barnet dog i magen, en vecka före beräknad förlossningsdag.

Annons

– Han var fullgången och helt frisk, men moderkakan var för liten och det uppstod blodproppar i den.

Vi den här tiden skulle Anne Berglund och Krister Fridh egentligen ha varit fullt upptagna med blöjbyten, vaknätter, långa barnvagnspromenader och med att ge omsorg till sitt lilla barn. Men i stället för en spjälsäng i deras sovrum står nu ett minnesbord med foton på deras son, ett tänt dopljus, nallar och en röd leksaksbrandbil och häftet från minnesgudstjänsten.

– Många av de leksaker som han fick på begravningen fick följa med i graven, säger Krister.

Anne och Krister träffades och blev förälskade våren 2010. I augusti upptäckte Anne att hon var gravid.

– Jag var så lycklig och kunde inte tro att det var sant. Jag trodde inte ens att jag kunde bli gravid eftersom jag har endometrios och bara en äggstock och en äggledare. Dessutom hade jag fyllt 40, det kändes som att det här var min sista chans att bli gravid.

Hon var rädd för att drabbas av utomkvedshavandeskap och fick därför göra ett ultraljud redan i vecka sex. Uppföljande ultraljud gjordes också vecka från vecka nio till tolv.

– Allt såg perfekt ut och kontrollerna hos barnmorskan gick bra.

Förväntansfulla

Graviditeten gick fint. Anne var visserligen trött, men hela tiden glad. De var båda lyckliga och förväntansfulla över att bli föräldrar.

På lördagskvällen den 16 april rörde det sig livligt i magen, men på natten kände Anne hur det plötsligt blev helt stilla. Men eftersom hon hade fått veta att det var helt naturligt med mindre fosterrörelser i slutet av graviditeten kontaktade hon inte sjukvården.

Han hade också varit stilla tidigare och då hade det varit bra, när barnets hjärtslag hade kontrollerats på förlossningen.

– Åh, vad jag har ältat det där. Hade vi åkt in direkt då på kvällen, hade han kanske överlevt. Trots att jag har mycket egen kunskap som utbildad sjuksköterska ville jag inte vara besvärlig. Samtidigt fanns det inte i min föreställningsvärld att han skulle kunna ha dött, säger Anne.

Ringde förlossningen

På söndagsnatten fick Anne en blödning, det var slemproppen som släppte. Hon ringde in till förlossningen. De erbjöd henne att komma in direkt, men Anne avstod. Hon skulle ändå till barnmorskan morgonen därpå. Barnmorskan hittade inga hjärtljud och de fick ta en taxi direkt till förlossningen. Där kunde de med ultraljud konstatera att barnet inte längre levde. Anne skrek rakt ut av chock och sorg.

– Det var den värsta dagen i mitt liv, säger Krister.

De fick åka hem och hämta bb-väskan som stod färdigpackad. Senare samma dag satte förlossningen i gång och Anne tvingades föda fram sitt döda barn.

– Jag fick bada lavendelbad och tog alla smärtlindring som gick att få. Personalen var underbar.

Värkar i fyra timmar

Förlossningen tog 27 timmar med fyra timmars krystvärkar, normalt brukar mamman inte behöva krysta i mer än en timme.

– De vågade inte använda sugklocka eftersom huden blir så skör när barnet legat dött i fostervatten.

När barnet kom ut vägde han 3 098 gram och var 50 centimeter lång.

– Han var jättefin. Jag höll och kramade honom. Sköterskan frågade vad han skulle heta. Krister och jag tittade på varandra, det hade vi inte bestämt. Men vi hade hela tiden kallat honom Tusse i magen så det fick bli Tusse.

Massor med bilder

De stannade i två dygn i ett enskilt rum på sjukhuset, där de i lugn och ro fick tid att ta farväl av sin son.

– Vi tog massor med bilder. Han låg mellan oss i sängen och vi höll hans små händer och fötter.

Vänner och släktingar besökte dem på sjukhuset. Paret erbjöds också stöd och samtal med en kurator.

– Det var jobbigt att komma hem till lägenheten där den lilla babysängen stod och väntade, säger Krister.

Moderkakan för liten

Kroppen skickades för obduktion i Uppsala. Det visade sig att barnet hade dött på grund av att moderkakan var för liten och att det uppstått infarkter i moderkakan.

Begravningen hölls i Oslättfors kyrka i maj. En vän till dem, som är präst, höll i begravningsceremonin. Krister hade gjort ett gitarrstycke, tillägnat sonen, som spelades i början av ceremonin och Anne sjöng tillsammans med några vänner.

– Vi bjöd in alla som ville komma. Vi fick otroligt mycket kärlek, blommor och presenter.

Det har nu gått fem månader. Anne och Krister hoppas att de ska bli gravida igen, men Anne tror att chansen är mycket liten.

– Jag sörjer och ältar. Jag är arg och bitter på Socialstyrelsen och de rådande riktlinjerna när det gäller ultraljud. Jag vet inte om vår son hade kunnat räddas om vi hade åkt in den där lördagsnatten men jag vet med säkerhet att om det hade gjorts ännu en ultraljudsundersökning i graviditetsvecka 37 hade problemet upptäckts i tid.

Mer läsning

Annons