Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland barbarer på Olympiastadion

Olympiastadion i Rom är en mäktig matriark med löparbanor och plats för 50.000 åskådare.

Annons

Som ett modernt Forum Romanum där mer civiliserade gladiatorspel utspelar sig. Där satt jag i onsdags tillsammans med några vänner och såg Milan förlora mot Lazio med 0–2. Zlatan gjorde som vanligt inga mål.

Jag har varit på två Milan-matcher och varken han eller hans lag har någon av gångerna gjort något mål. En av mina vänner som var med har ett än mer tragiskt facit. Han har rest till både Spanien och Italien för att se Zlatans trollkonster och inte ett enda mål har han sett heller, varken från Zlatan eller de lag han spelat med.

Nu är det så att en fotbollsresa till Italien inte står och faller med Zlatans insatser på plan. Att monumentknarka bland sevärdheterna i Rom, äta bresaola med ruccola och parmesan och skölja ner med hela lite chianti är en svårslagen upplevelse det med.

Jag har alltid varit alldeles för nyanserad för att kunna bli ett riktigt hardcorefan till något lag. Det är klart att jag gläds när mitt hjärtebarn Brynäs går bra men jag skulle aldrig kunna älska mig blind. Det är någonting med lagidrott upplevd på plats som gör att människor lockas till att reducera sig till tondöva flockapor. Dom blir som en Cro Magnon-stam i självsvängning när de i grupp eldar varandra till extatiska tillstånd.

Nedanför oss på Olympiastadion satt en ensam Laziosupporter i 65-årsåldern. Han satt tyst och muttrade och vid ett spelavbrott rusade han rätt som det var upp och visade fuck off-fingret med båda armarna utsträckta mot Milanklacken, skrek ”vafankolo”, ”cazzo” och andra italienska smädelser och könsglosor. Sedan satte han sig ner igen och följde spelet muttrandes i sin ensamhet.

Han var definitivt inte ensam om det här beteendet, han var bara toppen på ett isberg. När en Milanspelare fick frispark skrek gubben och lät som Mussolini när han berättade för domaren som var 200 meter bort att det var filmning och att domaren var en idiot som inte såg det. När en Laziospelare uppenbarligen filmade och inte fick frispark var domaren också en idiot.

Att se det där blinda och döva sättet att försvara sitt lag oavsett vad som sker på planen gör mig bara så beklämd och ledsen. Att människan inte kommit längre i sin utveckling, brukar jag tänka. Här i Rom, där Cato och Cicero vandrat och filosoferat, där Vergilius skrivit Aeneiden och Ovidius-metamorfoserna för tusentals år sedan. Människor som var betydligt mer utvecklade än dessa barbarer på läktarna omkring mig på Olympiastadion. Hur kunde det gå så snett?

Ska dom här människorna uppfostra barn kommer det att dröja länge innan den mänskliga utvecklingen är tillbaka på noll.

I USA går man på idrott för man älskar skådespelet. Man går för att lida och njuta med sitt lag. Man går inte för att bete sig som ett svin och skrika könsord till andra vuxna människor. Man sveps inte heller med i någon galenskap för den kulturen existerar inte på läktarna där. Börjar du skrika och gorma okvädingsord, otidigheter och galla på en läktare i USA, vänder sig mycket troligt flera personer omkring dig och säger:

– Ska du hålla på och gasta sådär kan du gå härifrån. Jag har betalat för biljetten och vill njuta av spelet.

Man kan säga mycket om amerikaner och deras beteenden men när det gäller läktarkultur är de betydligt mer civiliserade än urmännisko-fansen i Europa.

Rickard Olsson

Tel 026-159300

redaktionen@arbetarbladet.se

Mer läsning

Annons