Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev från kolonin

/

När jag promenerar i stans koloniområden råder alltid en febril aktivitet. Det grävs och planteras, krattas, beskärs och vattnas. Och alla ser nöjda, avslappnade och glada ut.

Annons

Jag har funderat på att köpa mig en kolonistuga. Mest för den tillhörande trädgården och de utökade odlingsmöjligheterna förstås. Gärna ett lummigt ställe med uppvuxna äppelträd och buskar. Men jag blir lite avskräckt när jag går förbi en del koloniområdens anslagstavlor och läser alla lappar om förbud, regler och hot om kommande inspektioner. Anslagen dessutom ibland skrivna i en ganska ilsken ton. Kolonistugeföreningarnas styrelser verkar vara rena paradiset för paragrafryttare och rätt-ska-vara-rättare.

Naturligtvis behövs stadgar i en förening, men varför en regel som styr maxhöjden på häckar? Om jag hade kolonistuga skulle jag vilja hägna om mig med så hög häck som möjligt, skapa min egen enskilda oas. Kanske finns det något i koloniträdgårdarnas historia som säger att häcken ska vara i en viss höjd. Upplys mig gärna i så fall.

Det är mycket möjligt att kolonistuga inte passar mig, jag har lite svårt för regler. Vissa menar att det har med hälsingeblodet att göra. Jag vet inte, men jag behöver nog skaffa mig ett avlägset skogsboende med trädgård där jag kan få ha mina höns, min jättehöga häck och där en del av gräsmattan snarare utgörs av äng. För det finns ju egentligen lika mycket regler i villaområdena också, om än oskrivna: Snart måste gräset klippas, vad ska grannen tycka? Verkar det inte misstänkt om jag sätter upp ett högt plank? Är det inte misstänkt att Johansson inte vill ha någon insyn?

Som åskådare och flitig besökare i koloniområden är jag ändå tacksam för regler om maxhöjd på häckar. Nu kan jag kika över och inspireras, förundras av odlarframgångar och blandningen av trädgårdsprydnader för alla smaker. Jag njuter också av alla vackra grindar och portaler som finns i kolonistugeområdena, och av att då och då som gäst i ett äppelträds skugga dricka ett glas kall saft och beundra den prunkande blomsterprakten.

För just nu är tid att njuta i trädgården. Den värsta ogräsperioden är över, det man sått och planterat står på stadig tillväxt, kvällarna doftar av ros, pion och schersmin och skörden har inte börjat ännu.

Om det blir svårt att sitta still och förnöjas – plantera inför nästa sommars doftupplevelse en kaprifol eller som marktäckande växt Galium odoratum, myskmadra.

som när det gäller trädgård lägger näsan i det mesta och luktar

Mer läsning

Annons