Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dansade du med bruden? – Nä, men med brudgummen

/

Jag dansar runt varv på varv med liten, trevlig men svettig kurdisk gubbe med stor mustasch och, tro mig, det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle skriva.

Annons

Ett, två, fram med foten, bak med foten samtidigt som vi – kurdiske gubben visar – liksom rycker lätt på axlarna i varje steg. Man skulle kunna säga att han för och jag följer och förmodligen följer jag hyfsat för han nickar uppskattande mot mina taffliga danssteg.
Eller vill han bara vara artig.

, han ännu svettigare. När de liksom glider isär löser han det genom att fläta in sina fingrar i mina. Min skjorta är klart blöt och det droppar om hans mustasch när vi dansar på varv efter varv efter varv och jag hör den ena låten övergå i en andra och i en tredje och en fjärde.
Nej, inte tryckare. Snarare ringdans.
Först känner jag mig lite, hur ska vi säga, obekväm. Även om jag försöker inbilla mig att jag är världsvan är axelryckningsdanser tillsammans med en vilt främmande mustaschkurd, tja, speciellt.
Men är man på kurdiskt bröllop så är man.
Jag tror gubben är gäst på brudens sida.
Hans svenska är skral så jag lyckas aldrig reda ut det. Alla dansar i ring. Många sjunger med i, antar jag, kurdiska Tomas Ledin-låtar. Ibland håller man i en kvinna men lika ofta, kanske oftare, håller män i män och när jag svänger runt med min nyfunna kurdkamrat inser jag hur intressant det kan vara med kulturkrockar.

i en restaurang i Kista – och så vi som enda svensksvenskar. Hon från Uppsala, han från Gävle. Visst har man dansat på bröllop förr, gärna efter både konjak och grogg. Men nu är det muslimer som gifter sig och därför spiknyktert…
…och hur kul som helst.
Svensksvenska medelålders män som jag är ofta livrädda för kroppskontakt. Ja, om vi inte kramar om varandra efter mål i innebandyn eller har tagit femte groggen ihop och blivit dödspolare.

r alla med alla timme efter timme. Småmesiga män som jag skulle behöva den där fördrinken gjord på läkarsprit, som vi fick när en kompis fyllde fyrtio, för att nå upp till ljudnivån som råder på bröllopet. Den drinken som var så stark att pensionärerna på gästlistan blev blinda. I alla fall nästan.
Här sjunger och skriker alla ändå.
Plötsligt börjar några unga killar ta en rad avancerade steg. Genast hakar ett gäng gubbar på tillsammans med en kvinna med sjal och en kvinna i kort kjol och man inser att de fördomar man haft är just fördomar.

alla danser. Kanske har det att göra med att de flytt och vill bevara traditionerna? Som när utvandrade svenskar smugglar surströmmingsburkar till sina nya länder. Kanske är de bara extremt bra på att roa sig?
Lika kul som annorlunda är det i alla fall.
Ta bara svaret på den obligatoriska efter-bröllop-frågan dansade du med bruden?
– Nä, men med brudgummen.



är frilansskribent och nås på
ola@ordklotet.x.se
Han tror att världen blev bättre
om alla fick uppleva ett kurdiskt bröllop någon gång.

Mer läsning

Annons