Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De tyglar hästkrafterna

/
  • GODA VÄNNER. Lovisa Carlsson trivs som bäst när hon får pyssla om tävlingshästen Emma. Drömmen är att få en egen häst och en dag driva ett försäljningsstall.
  • Kring Gävle finns idag tre större ridklubbar med egna ridanläggningar och kommunalt stöd till verksamheten.
  • OMSORG. Varje dag åker Lovisa Carlsson till stallet i Lervik för att rykta och rida hästen Emma.
  • GODA VÄNNER. Lovisa Carlsson trivs som bäst när hon får vara i stallet och sköta tävlingshästen Emma. Drömmen är att få en egen häst och en dag driva ett försäljningsstall.
  • OMSORG. Varje dag åker Lovisa Carlsson till stallet i Lervik för att rykta och rida hästen Emma.
  • ALDRIG RÄDD. Lovisa Carlsson har aldrig varit rädd för någon häst, inte ens när Emma slängde av henne i somras.
  • BÄSTA VÄNNER. Varje dag åker Lovisa Carlsson till stallet i Lervik för att rykta och rida hästen Emma.
  • BÄSTA VÄNNER. Varje dag åker Lovisa Carlsson till stallet i Lervik för att rykta och rida hästen Emma.
  • Hästen Emma trivs när Lovisa Carlsson tar fram ryktborsten, men däremot är Emma inte lika förtjust i att bli sadlad. Då biter hon ilsket i en pelare medan Lovisa lugnt manar henne att lugna sig.
  • BÄSTA VÄNNER. Lovisa Carlsson älskar att vara i stallet tillsammans med sin sköthäst Emma.
  • BÄSTA VÄNNER. Lovisa Carlsson älskar att vara i stallet tillsammans med sin sköthäst Emma.
  • PÅ PROMENAD. Lovisa Carlsson ser till att hopphästen Emma får sin dagliga motion. Förebilden är Rolf-Göran Bengtsson.
  • PÅ VÄG. 15:35: Vid Rådhuset i Gävle kliver Lovisa på bussen som går till Lervik. Det gör hon varje dag efter skolan.
  • EN VINNARE. Elise Zetterberg förbereder sin ponny Cocktail inför kvällens hoppövningar i ridhuset.
  • REDO FÖR EN RIDTUR. Den prisbelönta hopphästen Emma motioneras dagligen av Lovisa Carlsson.
  • STALLKOMPISAR. Alla vardagskvällar och helger är Lovisa Carlsson och Elise Zetterberg i stallet i Lervik, nära Fredrikskans.

15-åringarna Lovisa Carlsson och Elise Zetterberg är båda hängivna hästfantaster. Varje ledig stund tillbringar de i stallet i Lervik, norr om Gävle.

– Jag har alltid varit intresserad av hästar. Jag blir rastlös om jag inte får åka till stallet, säger Lovisa.

Annons

Det är sen eftermiddag och mörkret har lagt sig. Regnet hänger i luften. Utanför rådhuset står Lovisa Carlsson och väntar på bussen till Harkskär. Varje dag tar hon bussen från Stora Sätraskolan till stan där hon byter buss och åker vidare till stallet i Lervik, där hon sköter hopphästen Emma åt tränaren Leif Hall. I gengäld får hon gratis ridtid.

– Att få sköta Emma är ett stort förtroende som jag har fått av Leif. Det är något som jag är stolt över och det tyder på att jag gör ett bra jobb.

Redan som sexåring gick Lovisa en skötarkurs för ponnyhästar.

– Jag har prövat exakt allt, men ridning är det enda som jag har fastnat för. Jag är i stallet så mycket jag kan. Det bästa med sommarloven är att jag kan vara i stallet hela dagarna. När jag är sjuk eller bortrest på semester saknar jag hästarna fruktansvärt mycket.

För Lovisa är det en livsstil. När hon pratar om vad hästarna betyder för henne, låter det nästan som meditation.

– Jag blir lugn av att vara med hästarna. När man är med hästar måste man leva just nu. Jag kan inte vara någon annanstans i tankarna utan är tvungen att vara närvarande för att kunna reagera på hur hästen agerar i olika situationer.

I Stigslund kliver kompisen Elise Zetterberg på. De hejar och pratar om skoldagen. Enligt Lovisa har inga problem att hinna med läxorna, trots att de tillbringar alla kvällar och helger i stallet.

– Vi gör ofta läxorna i ridhusets kafeteria, då får vi hjälp av varandra, säger Elise.

Lovisa intygar att alla tjejerna i stallet har bra betyg.

När vi kliver av bussen i Lervik, går de först till kafeterian där de pratar lite med de andra tjejerna och kollar hur det är med hästarna. Leif Hall som driver klubben, berättar att kafeterian är en central samlingspunkt. Det är öppet från sex på morgonen till halv elva på kvällen och är endast stängt på julafton och midsommarafton.

– Det är som en fritidsgård här. De flesta medlemmarna rider en till två gånger i veckan, men de är här varje kväll i veckan.

Leif tycker bara att det är positivt.

– Jag är beroende av att de här tjejerna kommer hit och hjälper mig att sköta hästarna. De är klubbens puls, utan dem skulle hela verksamheten stanna.

I Lervik finns 59 hästar och 28 ridskolehästar. Klubben har ungefär 500 medlemmar, övervägande tjejer. De är minst sagt trångbodd. Kommunen har planer på att bygga ett nytt ridhus åt klubben, men planerna har tillfälligt avstannat.

Elise och Lovisa går och byter om innan de fortsätter ned till stallet där hästarna står. De mockar, göra i ordning höpåsar, smörjer sadel och träns och tar en ridtur med hästarna så att de får sin dagliga motion.

– Det är en speciell sammanhållning bland alla här i stallet. Det är nästan som att ha en extra familj, säger Elise Zetterberg.

Hon har en egen ponny, Cocktail, som vunnit många hopptävlingar. Cocktail och Emma står i ett litet, separat stall med två andra hästar. Det är varmt i stallet, hästarna frustar lite och det luktar hö. Lovisa går fram till Emma, pratar med henne och ger hästen en puss på mulen. I sadelkammaren hämtar hon ryktborste, träns och sadel. Ena väggen är täckt av färgglada priser. Emma är distriktsmästare och har bland annat tävlingshoppat i SM. Lovisa rör sig säkert i boxen där Emma står och börjar rykta henne, samtidigt som hon med låg röst berättar för Emma hur fin hon är.

– Hon måste få känna sig omtyckt och viktig, förklarar Lovisa.

Men när sadeln ska på blir Emma arg, att bli sadlad är inget hon gillar, och börjar bita på en träpelare.

– Sluta fåna dig, du vet ju att du får rida snart, manar Lovisa lugnt.

– Egentligen borde jag inte kunna ha kontroll över ett djur som väger tio gånger mer än jag, men det vet inte hon om. Om jag bara är säker och bestämd gör hästen precis som jag vill.

Hästar är snabba på att genomskåda svagheter. Men Lovisa har aldrig varit rädd. Inte ens den gången hon blev avslängd från hästryggen och fick hoppa på kryckor.

– Det dröjde bara några dagar så var jag uppe i sadeln igen, säger Lovisa och ler.

Elise och Lovisa leder sedan ut hästarna ur stallet. Ofta tar de en ridtur utomhus i skogen eller inne i ridhuset. Det är den stora belöningen. Allra gladast verkar Emma vara.

Mer läsning

Annons