Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den 104-årige biskopen

/
  • ÅLDERMAN. Olaus Stephani Bellinus var kyrkoherde i Ockelbo och Gävle innan han utnämndes till biskop i Västerås. Men är det verkligen sant att han blev 104 år och var i farten in i det sista? 
Teckning: Ulf Ivar Nilsson
  • Ulf Ivar Nilsson

Mot slutet av 1500-talet gällde det för Sveriges präster att hänga med i svängarna och predika den variant av kristendomen som för tillfället var den officiellt godkända.

Annons

Olaus Stephani Bellinus, som var rektor för trivialskolan i Gävle och därefter kyrkoherde, först i Ockelbo och sedan i Gävle, lyckades rätt bra i det rävspelet.
Han var hovpredikant hos Johan III, som vurmade för den romerska kyrkan, och som tack för sin lojalitet utnämndes han 1589 till biskop i Västerås. Det var också tal om att han skulle få äran att sätta kronan på den öppet katolske Sigismunds huvud när denne 1592 kröntes till Sveriges konung.


När sedan Karl IX kom till makten och återinförde den lutherska läran hamnade Bel-linus i onåd och 1606 fick han sparken från sitt höga ämbete. Men bara ett drygt år senare var han tillbaka i biskopsstolen sedan han skrivit ett par brev till kungen och underdånigt bett om dennes ”gunst och nåde”.

Trots att biskop Bellinus var en rätt färgstark person inom svenska kyrkan har han gått till historien nästan enbart på grund av sin höga ålder. Det påstås att han föddes 1515 och avled 13 juli 1618. Det innebär att gubben blev 103 år, eller kanske till och med hade hunnit fylla 104, innan han slutade sina dagar och kunde begravas under mittgången i Västerås domkyrka.

Märkligt nog var han dessutom vid så god vigör in i det sista att han orkade resa till Dalarna för att visitera några församlingar så sent som i april 1618, bara några månader före sin död.
Över hundra år gammal! Det var ungefär dubbelt så mycket som medellivslängden i Sverige vid den här tiden – så det är inte så underligt att biskopens ålder har väckt stor uppmärksamhet ända in i våra dagar.


Ändå är det bara en skröna, ett påhitt som bygger på en missuppfattning. Så här ska det ha gått till:
I mitten av 1700-talet, när Bellinus varit död i närmare 150 år, betraktade någon ett porträtt av honom som hängde i domkyrkan i Västerås. Tavlan var målad 1588 och föreställde en skäggig man i 50-årsåldern. När man tittade efter noga såg man en inskription som kunde tolkas som att Bellinus var född 1515, och alltså varit 73 år när porträttet målades. Eftersom man visste att biskopen avlidit 1618 räknade man snabbt ut att han blivit minst 103 år gammal.


Den sensationella uppgiften spred sig snabbt och återgavs i alla skrifter där Bellinus omnämndes. Och ingen verkar ha ifrågasatt påståendet förrän teologiprofessorn Otto Ahnfeldt för drygt hundra år sedan, 1901, upptäckte att Olaus Stephani Bellinus, som var född i uppländska i Bälinge, tagit studentexamen i Uppsala 1562 och samma år skrivits in vid universitetet i Rostock. Det innebär att han med all säkerhet var född omkring 1545, och alltså inte ens var 75 år när han dog.


Ändå kan man fortfarande, både i seriösa böcker och på olika webbsidor, läsa om den drygt hundraårige biskopen. Så även om Bellinus själv inte blev så himla gammal verkar myten om hans höga ålder ha evigt liv.

Mer läsning

Annons