Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den danske spionen

/

För 100 år sedan – mitt under brinnande krig – strök en mystisk man omkring i Gävles hamnkvarter.

Annons

Sensommaren 1915 skakades Gävle av en spionhistoria. Nåja, skakades är kanske för mycket sagt. Arbetarbladet, som skrev mest om saken av stadens fyra tidningar, ägnade händelsen en enspaltig notis.

Men det berodde nog mest på att polisen och domstolen lyckades hålla tyst om saken i en hel månad för att undvika att något ”skulle uppenbaras som med hänsyn till rikets säkerhet borde hållas hemligt för främmande land”. Så inte förrän domen fallit blev det känt att en utländsk spion opererat här i staden.

Brottslingen i fråga hette Emil Rath-Nielsen. Han var dansk medborgare och bara 19 år gammal. Ett par månader tidigare hade han medverkat som statist i en eller ett par danska filmer. Något som gjorde att ynglingen genomgående kom att tituleras ”före detta skådespelare” i polisförhör och rättegångsprotokoll.

Rath-Nielsens bana som spion blev lika kort som hans karriär som filmstjärna. Men ännu mera misslyckad. Han anlände till Gävle den 20 juli och greps av polisen på dagen en månad senare. Och det är ytterst osäkert om någon främmande makt överhuvudtaget hade någon nytta av hans insatser.

Historien startade när Emil drack te på en uteservering i Köpenhamn och började prata med en elegant herre i 35-årsåldern, Per Fritz Nicolai Larsen. När han fick höra att Emil var utan arbete erbjöd han honom anställning som handelsresande men snart stod det klart för Emil att det inte handlade om något vanligt försäljarjobb. Första världskriget pågick för fullt och han fick i uppdrag att resa till Gävle för att hålla ett öga på de svenska krigsfartygens rörelser. Samtidigt som han skulle notera vilka tyska båtar som trafikerade hamnen.

I jobbet ingick också att försöka få fram vilka av stadens företag som gjorde affärer med Tyskland. Antalet lastbilar, motorbåtar och pråmar ansågs också vara värdefull information, liksom hur mycket stenkol som fanns lagrat i Gävle.

Den nyvärvade spionen skulle skicka sina rapporter till Larsen i Köpenhamn. I första hand per telegram men han fick också lära sig en lite mer raffinerad metod. Nämligen att ta en tidning, välja en sida och med en knappnål sticka små hål under de bokstäver som tillsammans bildade meddelandet. Och sedan skicka tidningen till sin uppdragsgivare.

Under sina veckor i Gävle hyrde Emil ett rum på Norra Kansligatan 15, hos instrumentmakare John Östlund och dennes hustru Matilda. Till dem påstod han att han var representant för en dansk firma som handlade med järn och bomull.

Emil Rath-Nielsen började med att göra en lista över stadens alla lastbilar, med hjälp av länsstyrelsens bilregister. På kvällarna promenerade han omkring och sökte sig gärna till hamnen, där han ställde nyfikna frågor till sjöfolk, tulltjänstemän och lotsar.

Men det blev två kvinnor som gjorde att han åkte fast. En natt vaknade fru Östlund av att det trängde ut rök från den kammare där dansken bodde. Hon rusade in och fann sin hyresgäst sittande framför kakelugnen med en bunt papper i handen.

Nästa dag gick hon in i hans rum och snokade, och hittade fragment av några brev plus en anteckning om ett fartyg som ”ligger og krydser langs kysten og navnet er Kapella”.

Det räckte för att fru Östlund skulle gå raka vägen till polisen – som dock redan var spionen på spåren. Några dagar tidigare hade Emil nämligen skickat ett telegram från järnvägsstationen i Hagaström. Eftersom meddelandet enbart innehöll detaljerade uppgifter om svenska och utländska fartyg anade telegrafisten oråd och larmade sin bror, som var officer. Han kontaktade polisen och den 20 augusti anhölls Emil. Till en början nekade han till alla anklagelser, men när stadsfiskal Theodor Frithiofs plockade fram brevfragmenten från kakelugnen fann han för gott att erkänna.

Under förhören och rättegången förklarade den danske spionen att han inte visste vilken främmande makt han arbetade åt men bedyrade att Tyskland var motståndaren och att han ”inte ville Sverige något ont”.

Rådhusrätten i Gävle ansåg dock att Emil Rath-Nielsen gjort sig skyldig till landsförräderi och dömde honom till fyra års straffarbete. Ett hårt straff kan tyckas, särskilt som Larsen – som visade sig vara ledare för en brittisk-fransk spionorganisation– kom undan med en månads fängelse när han i samma veva rannsakades i Köpenhamn.

Mer Ulf Ivars historia hittar du här!

Mer läsning

Annons