Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den hopplösa kampen

/
  • FIASKO. Maja Skoglund var enda kvinnan i den strejkkommitté som fackföreningarna i Gävle skapade när storstrejken bröt ut på sommaren 1909. Den var en av världshistoriens största arbetsmarknadskonflikter och slutade i ett totalt nederlag för den unga arbetarrörelsen.
  • FOLKETS HUS. Strömdalens värdshus hade köpts av arbetarrörelsen i Gävle 1904 och här samlades de strejkande till åtskilliga möten under de veckor konflikten pågick. Huset låg mellan nuvarande Konsthallen och Stömvallen och revs 1958.
  • AGITATOR. Fredrik Ström var chefredaktör för Arbetarbladet för hundra år sedan och var en flitigt talare vid strejkmötena.
  • Ulf Ivar Nilsson

Måndagen den 2 augusti 1909 – för i dag exakt 100 år sedan – marscherade 700 arbetare från Skutskär till Gävle för att delta i ett strejkmöte vid Strömdalens värdshus.

Annons

De hade inte pengar till tågbiljetter och deras arbetsgivare, Stora Kopparberg, hade sagt blankt nej när de frågat om de kunde få hyra bolagets lilla ångbåt och en pråm.
Det återstod två dagar tills hela Sverige skulle lamslås av en total strejk, men vid cellulosafabriken i Skutskär var kampen sedan länge i full gång. Redan i november året innan hade fabriksledningen sänkt lönerna med tio procent och när förhandlingarna ännu efter ett halvår inte gett några resultat hade arbetarna gått i strejk den 1 juni 1909. Svenska arbetsgivarföreningen svarade med att stänga ute alla LO-medlemmar från landets pappersmassefabriker. Det var den konflikten som – tillsammans med flera andra – lade grunden till storstrejken 1909.

För att förstå bakgrunden till en av världshistoriens största arbetsmarknadskonflikter måste vi dock gå tillbaka ytterligare några år. LO bildades 1898 och Svenska arbetsgivarföreningen fyra år senare. En hård maktkamp rasade mellan de båda organisationerna och en lång rad konflikter blossade upp på olika håll, bland annat i Mackmyra 1906 där 40 barnfamiljer kastades ut från sina hem.
Nu började också konjunkturen försämras vilket ledde till att lönerna sänktes och motsättningarna ökade. Någon har räknat ut att det bara under 1908 utkämpades 226 strejker och 34 lockouter på den svenska arbetsmarknaden. Just det året skakades landet också av ett terroristdåd i Malmö då tre unga socialister sprängde ett fartyg med strejkbrytare varvid en människa dödades och 23 skadades.

Det kändes att en urladdning var på väg och i mitten av juli 1909 förklarade Arbetsgivarföreningens ordförande Hjalmar von Sydow att de anställda vid landets sågverk, pappersbruk, textilfabriker och järnbruk skulle stängas ute från sina arbetsplatser, om inte alla pågående strejker avblåstes inom ett par veckor.
Hotet från arbetsgivarna satte facket i en svår knipa. De tidigare konflikterna hade tärt hårt på strejkkassorna och LO-ledningen bedömde att man inte skulle ha en chans att gå segrande ur den här striden, eller att den ens skulle kunna sluta i en acceptabel kompromiss.
Men kampviljan var stor bland medlemmarna och om LO vek sig för arbetsgivarna fanns det stor risk att hela fackföreningsrörelsen skulle braka samman. Så det kaxiga svaret blev att alla Landsorganisationens medlemmar togs ut i strejk från den 4 augusti. Undantagna var endast de som arbetade inom sjukvården och några andra viktiga samhällsfunktioner. Som mest var omkring 300 000 arbetare och 8 000 företag indragna i konflikten.
LO-ledningens desperata plan var att satsa på en total strejk som skulle lamslå hela samhället och tvinga regeringen att snabbt ingripa med tvångsmedling.

Redan den 26 juli, när arbetsgivarnas lockout trädde i kraft, stoppades en stor del av näringslivet i Gävletrakten. Sågverken och fabrikerna i Bomhus, Skutskär, Mackmyra, Norrsundet och Gästrike-Hammarby låg tysta, liksom textilfabriken i Strömsbro och Ångväveriet på Söder.
När strejken bröt ut några dagar senare blev det nästan kusligt stillsamt i den annars så pulserande industristaden. Vid droskstationerna på Rådhustorget och Centralplanen fanns varken hästar eller vagnar och på Staketgatan låg ett omkullvält hölass som det dröjde länge innan någon brydde sig om att ta bort. Den enda hästskjuts som skramlade fram på de stenlagda gatorna var en av stadens vattenspolningsvagnar, för renhållningsverkets mannar hölls utanför strejken. Men gångtrafiken var så mycket livligare och på bänkar i stadens esplanader och parker fanns det knappt en ledig plats.
Framåt kvällen samlades tusentals människor vid Strömdalens värdshus. Det låg mellan nuvarande Konsthallen och Strömvallen och ägdes av arbetarrörelsen i Gävle.
Där hölls många välbesökta möten, både före och efter strejkens utbrott, ofta med Arbetarbladets journalister som agitatorer.
I ett av talen uppmanade tidningens 29-årige chefredaktör, Fredrik Ström, typograferna, som stod utanför LO, att lägga ner arbetet. Och han blev bönhörd – kanske mer än han själv tänkt sig. För även arbetartidningarnas grafiska personal anslöt sig nu till strejken med följd att Arbetarbladet inte kunde komma ut under nästan en hel månad.
För att få ut information om strejken fick tidningens journalister dela ut maskinskriva pappersark med de senaste nyheterna. Upplagorna var naturligtvis oerhört begränsade.
Gefle Dagblad kom emellertid ut med ett antal nummer under strejken. Små blad som producerades av strejkbrytare och trycktes på Werner Gustafssons tryckeri.
I ett av dessa blad kunde man läsa att Arbetarbladets chefredaktör stod under åtal. Ström hade i sitt tal inte bara uppmanat typograferna att lägga ner arbetet utan också vädjat till järnvägstjänstemännen om solidaritet. Och det var extra känsligt eftersom en del av dessa var bundna av ett tjänstemannaansvar som förbjöd dem att delta i konflikter. Resultatet blev att Ström fick böta några hundralappar.

Vid ett möte på Strömdalen bildades en strejkkommitté med representanter för stadens fackföreningar. Enda kvinnan i det gänget var Maja Skoglund som arbetade på Manufakturfabriken i Strömsbro. Hon blev den drivande kraften när det gällde att samla in livsmedel för att lindra nöden hos de strejkande familjerna. Det berättas att Maja gick omkring och tiggde livsmedel hos handlare och privatpersoner i Strömsbro och bland fiskarbefolkningen i Bönan och Utvalnäs. Sedan drog hon omkring en skottkärra bland arbetarbostäderna och delade ut matvarorna så rättvist hon kunde.
En stor bidragsgivare var också Konsumbageriet. Där arbetade strejkande bagare på dispens och producerade 15 000 kilo bröd som delades ut till behövande familjer.
För att undvika bråk och oroligheter beslutade magistraten, på arbetarkommunens begäran, att stadens alla ölstugor skulle hållas stängda så länge konflikten pågick. Och frånsett några smågruff i hamnen förflöt strejkdagarna ganska lugnt, även om fyra manliga och tre kvinnliga arbetare vid Strömsbrofabriken bötfälldes efter att ha bråkat med polisen.
Även Arbetarbladets journalist Andreas Johnsson gjorde sig skyldig till brottslig verksamhet i samband med konflikten. Han var inte bara tidningens förste undersökande reporter utan också sekreterare i strejkkommittén och hade i den egenskapen skrivit under några anslag där man namngav 68 strejkbrytare. Plakaten hade suttit på väl synliga platser i staden och ansågs vara både förargelseväckande och ärekränkande.

LO-ledningen hade ju hoppats att statsmakterna på ett tidigt stadium skulle gripa in och medla för att stoppa konflikten. Men så blev det inte. Den konservativa regeringen med Arvid Lindman i spetsen förhöll sig passiv och efter en månad – när strejkkassorna sinat – tvingades LO till en förödmjukande reträtt.
I början av september blåstes strejken av, först i de företag som inte var anslutna till Arbetsgivareföreningen och sedan över hela linjen. Någon uppgörelse träffades inte
och det enda LO begärde var att alla skulle få sina arbeten tillbaka. Men inte ens det kravet fick man igenom. De som varit mest aktiva under strejken svartlistades och många av deras kamrater tvingades gå ur facket för att få tillbaka sina arbeten. LO hade förlorat kraftmätningen och på en månad tappat mer än hälften av sina medlemmar.

Mer läsning

Annons