Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den okände i Hille

/
  • På kyrkogården i Hille ligger en okänd man begravd sedan 1975. Han vilar under ett litet murket träkors och varje vår planterar kyrkogårdsarbetarna en blomma på hans grav.
  • Polisen hoppades att en inristning på den dödes armbandsur skulle ge svar på frågan om vad mannen hette och varifrån han kom. Men trots att de här bildera skickades ut till alla landets urmakare hörde ingen av sig.
  • Ulf Ivar Nilsson

Det bär inget namn, det lilla träkorset som gömmer sig bakom en frodig fuchsia på kyrkogården i Hille. Från början var det vitmålat, och några flagor av färgen har bitit sig kvar i det grånade virket.

Annons

Jag ser att det är samma kors, men lägger märke till att det sjunkit ned några decimeter sedan jag stod här senast. Det var på vintern 1983 som jag förra gången berättade i Arbetarbladet om den okände mannen som begravdes här en sommardag i mitten av 1970-talet

Allt man kände till om honom fanns samlat i en tunn mapp i polishusets källare i Gävle. Den innehöll några maskinskrivna rapporter plus en del lappar med tips från allmänheten. Tips som aldrig ledde någon vart.

 

den 4 maj 1975. Det var en söndag och Gävle orienteringsklubb ordnade sin första tävling för säsongen. Den kallades Vårluffen och gick i terrängen mellan Hille och Bönan med start och mål på Testebovallen i Strömsbro.

En av de över tusen deltagarna var Johan Persson från Ockelbo. Han var sexton år men redan rutinerad orienterare och inledde nu sin sjätte säsong.

Johan startade klockan 10.27 och hade inga problem att hitta första kontrollen. Han stämplade snabbt innan han fortsatte djupare in i skogen på jakt efter nästa rödvita skärm.

Karta och kompass visade att kortaste vägen till nästa kontroll gick rakt igenom ett ganska kuperat och snårigt skogsparti. Efter bara några steg stannade han. Tjugo meter framför honom satt en man lutad mot en stor sten. Han var klädd i en keps med öronlapparna nedfällda och vid hans högra ben stod en brun axelväska.

När pojken kom närmare såg han att mannen var död.

– Jag var osäker på vad jag skulle göra, berättade Johan senare på dagen för Arbetarbladets reporter, men rädd blev jag inte.

Han fortsatte till andra kontrollen som bara låg hundra meter från fyndplatsen, men insåg snart han att han måste bryta tävlingen. Sextonåringen kunde inte koncentrera sig och kände ett ansvar att anmäla vad han sett. Så han återvände till Testebovallen där tävlingsledaren Birger Eklund ringde polisen. Klockan var då precis elva.

En timme och trekvart senare anlände kriminalinspektörerna Rolf Pettersson och Åke Larsson tillsammans med jourhavande distriktsläkaren Bengt Olofsson.

Johan Persson visade vägen och på en orienteringskarta prickades platsen ut. 500 meter NNV Igeltjärn, noterade en av polismännen i sitt block.

 

identitetshandlingar på sig men i hans plånbok fanns en tusenlapp, sju prydligt hopvikta hundralappar samt en del småpengar. Läkaren bedömde att han varit död minst en månad. Några tecken på strid kunde inte upptäckas utan den döde såg ut att ha somnat in lugnt och stilla. Bredvid kroppen hittade polisen fragment av vita tabletter samt tre urdruckna ölburkar.

Eftersom man inte hade anledning att misstänka något brott fördes kroppen till Gävle sjukhus sedan den försetts med ett band med texten Okänd.

Någon efterlyst från Gävletrakten som passade in på signalementet fanns inte, men genom en enkel kontroll i Rikspolisstyrelsens centrala register skulle identifieringen snabbt vara avklarad. Trodde man.

 

obducerades liket på Statens rättsläkarstation i Uppsala. Biträdande överläkaren Olle Lindquist konstaterade att mannen varit död i minst två månader och skrev i sin rapport att tablettförgiftning till fullo förklarar dödsfallet.

Inget har framkommit som motsäger antagandet att den okände manspersonen själv berövat sig livet, tillade han.

Den döde var i femtioårsåldern, 173 centimeter lång med normal kroppsbyggnad. Han hade mörkblont hår, lite gråsprängt vid tinningarna, samt smal mustasch och kort hakskägg.

En undersökning av mannens tänder visade att lagningarna var tio-femton år gamla och utförda i Norden – i Sverige, Norge eller västra Finland. Tänderna visade också att mannen varit inbiten rökare samt haft ett hårt bett, vilket togs som ett tecken på nervös läggning.

Ingenstans i Sverige eller grannländerna fanns någon anmäld försvunnen som kunde vara den döde i Hille. Mannens fingeravtryck fanns inte heller registrerade hos polisen i de nordiska länderna, vilket visar att han aldrig dömts för något allvarligare brott.

Det hetaste tipset kom från polisen i Vänersborg, där en man i början av april försvunnit från sitt hem. Alla detaljer stämde inte – men möjligheten att det rörde sig om samma person kunde inte avfärdas helt förrän han påträffades drunknad i oktober samma år.

 

fickor och väska gav inte polisen några ytterligare ledtrådar. Väskan var av läderimitation och innehöll en kompass, ett förstoringsglas, en rakhyvel, ett cigarettpaket och tre oöppnade ölburkar.

Intill honom hade man också hittat en oanvänd anteckningsbok med prislapp från Flanör i Gävle samt en tom papperspåse från varuhuset PUB i Stockholm. Mannen bar kostym och hans kläder var av god kvalitet, men inte heller dessa var till någon hjälp vid identifieringen. Hans rutiga överrock var av märket Junex, kepsen kom från Åhléns och handskarna hade han nyligen köpt på Herr-City i Gävle.

Största förhoppningen satte polisen till mannens armbandsur, en Certina Club 2000. I boetten fanns långt nummer instansat: 441353342. Och på baksidan av klockans ena armbandsfäste hade någon för hand ristat in en sifferkombination som tolkades som 23885, möjligen med en slarvig etta efter femman på slutet.

Utredarna tog kontakt med det företag som importerade Certinaklockor till Sverige. Där fick de veta att boettnumret inte var till någon hjälp i sammanhanget och att klockan kunde ha köpts var som helst i landet.

Ristmärket då? Det hade uppenbarligen gjorts av en urmakare och för att hitta denne satte Gävlepolisen in en annons i urmakarnas branschtidning. Utan resultat.

På förslag av urmakaren Lars-Göran Parment i Gävle ordnade Arbetarbladet ett uppförstorat foto av siffrorna på mannens klocka. Bilden trycktes i stor upplaga och spreds till alla urmakare. Men inte heller nu fick man napp.

 

jordfästes den döde i Löftets kapell på Nya kyrkogården i Gävle. Det var en enkel ceremoni där kyrkoadjunkt Sven Bohman från Hille höll ett kort griftetal till vår okände vän. Med vid förrättningen var en tjänsteman från socialkontoret, en begravningsentreprenör från Märtha Forsbergs, en anställd vid krematoriet samt två journalister från Gefle Dagblad. Tillsammans sjöng de Närmare Gud till dig. Efter kremeringen sattes urnan ner på Hille kyrkogård.

Begravningen bekostades av den döde. På socialbyrån i Gävle finns noterat att mannens tillhörigheter – bestående av pengarna i hans plånbok – uppgick till 1 764 kronor och 45 öre. Och att 1 099:10 använts till att betala begravningen. Det som blev över placerades på ett konto hos socialförvaltningen för att senare överföras till Allmänna arvsfonden.

 

1976, efter mer än ett års spanande, lade polisen fallet åt sidan, och ännu i dag vet ingen vem som vilar under det vindpinade träkorset.

Men det intressanta är väl egentligen inte vad han hette eller varifrån han kom, utan hur han kunde försvinna så obemärkt. Ingen har saknat honom under alla dessa år och inte ens myndigheterna med sina längder och register har lagt märke till att en av oss plötsligt upphört att existera.

 

Mer läsning

Annons