Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den Store Hämnaren har sett dig – och han sover aldrig

/

Annons

mina ynkliga biceps tittade jag ut från andra våningen på Friskis & Svettis gym. Blicken fastnade på en man vid cykelstället mot McDonalds. Privatspanaren i mig sa att det var nåt skumt på gång.

Han betedde sig ungefär som Vanheden i Jönssonligan-filmerna.

Kollade sig runt omkring, smög liksom fram, kollade igen och satte sig sedan plötsligt ner på en cykel och låtsades vänta. Lite småvisslande så där.

Jag fipplade fram min mobil och tänkte att jag skulle filma ett brott. Precis när jag fick fram den hade han tagit fram en tång ur en kasse och böjde sig mot ett lås. Häromåret blev min farmors gamla cykel stulen. Året innan fruns cykel, och ett par barncyklar har vi blivit av med.

All ilska jag känt de gångerna kom fram nu.

Jag slet upp fönstret och vrålade ”ge fan i andras cyklar”. Vanheden stannade upp, tittade sig runt och undrade var domedagsrösten kom ifrån.

– Här uppe, vrålade jag.

Varpå Vanheden naturligtvis tittade upp. Rakt in i min mobilkamera.

– Le pucko, ropade jag och hörde själv att det lät som en replik ur en Clint Eastwood-film.

Vanheden log inte, bara gapade.

– Nu finns du på bild, skrek jag triumferande och la till mitt elakaste:

– Ha!

 

stängde belåtet fönstret. Andra i gymmet tittade lite förskräckt på mig. De hade bara uppfattat att någon vid bicepsmaskinen öppnat fönstret och skrek vilt. En log mot mig så där snällt som man gör mot sådana som har lite problem.

Jag orkade inte ens förklara utan gick till tricepsmaskinen. Där slog jag personligt rekord. Ilska är bra för styrkan.

Min irritation mot Vanheden växte.

Även mot min mobilkamera. Den perfekta bilden där tjuven stirrar in i kameran blev nämligen ingenting. Jag måste ha tryckt fel. Det blev bara en bild på hans rygg när han är på väg därifrån.

Men hur kan man vilja sno andras cyklar? Var finns samvetet? Skulle han sålt den för 400 kronor? Vilken patetisk idiot!

 

mig som en god samhällsmedborgare.

Polisen brukar visserligen säga att man ska tänka sig för innan man avstyr ett brott, men en trappa upp genom ett fönster hade jag – Gästriklands egen superhjälte – stoppat ett stycke kriminalitet på våra gator.

Kanske landshövdingen skulle ringa och tacka.

Nej, jag skulle vägra belöning. Den Store Hämnaren behöver inget sånt. Möjligen ett diplom.

Alldeles ovanligt belåten gick jag tjugo minuter senare tillbaka till bicepsmaskinen igen. Är man Den Store Hämnaren är det ju bra om man är både listig och stark.

Jag tittade ut mot cyklarna och trodde inte mina ögon.

Där var samme Vanheden igen. Den här gången såg jag honom klippa av låset och snabbt gå därifrån med cykeln. Det tog bara några sekunder. Aningen fler tog det för mig att rusa nerför trapporna och ut på gatan.

Bara för att inse att jag inte är snabb som Usain Bolt.
Vanheden var lika borta som cykeln.

Men du finns på en suddig bild, kan jag meddela. Känn dig skraj. Den Store Hämnaren har sett dig – och han sover aldrig.



är frilansskribent och nås
på ola@ordklotet.x.se. Han är
i vanliga fall ovanligt feg.

Mer läsning

Annons