Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det pågår en ständig rensning i vårt kök

Annons

I ett äktenskap diskuterar man ju olika saker. Ibland givande diskussioner. Ibland inte.

När jag är irriterad tar jag, till exempel, gärna upp fruktfatet. Något jag då alltid anser ryms i kategorin givande diskussion medan frun inte förstår vad jag pratar om, inte minst eftersom just jag ju är allergisk mot i princip all frukt.

Vi har ofta en halv bananplantage hemma. Det är inte det jag stör mig på. Men att frun inte gå förbi fruktdisken utan att köpa ännu mer bananer förstår jag inte. Det är bland annat det jag tar upp vid fruktfatsdiskussionerna. Alla i familjen väljer ju hela tiden de nyaste bananerna. Alltså pågår varje dag en utrensning i vårt kök där brunaste bananen kastas.

Dag efter dag. Vecka efter vecka.

För att inte tala om de andra frukterna, de som ingen äter, men som frun i synnerhet köper ändå. Fyndbillig kiwi i plastlåda, till exempel. Äts tre av tio är det bra. Särskilt om det samtidigt köpts persikor för vem väljer halvhård kiwi då?

Eller ta ananasen. Den är snygg. Absolut. Men problemet är att ingen äter den just för att den ser så fin ut. Tänk er själva, ni hälsar på någon eller någon hälsar på hos er. En vänlig uppmaning är då ofta att gästen ska ta en frukt.

Har någon människa någon gång sagt:

– Tack, jag tar ananasen.

Naturligtvis inte för då förstörs ju hela fruktfatet. Så istället ligger ananasen där tills man råkar lyfta den för att få plats med en klase nya bananer och inser att helvete vad den blivit gammal.

Då kastar frun den.

Och köper en ny.

Överst på vår handlingslista på köksbänken står alltid ’frukt’. Gärna exotiska frukter. Ni vet de frukter man varken lär sig namnet på eller har en aning om när de är mogna. I ett par veckor ligger de där och ser konstiga ut innan de hamnar i komposten som frukternas svar på körsbärspralinen i Aladdinasken.

Ärligt talat: hur många vet vad feijoa är?

Apelsiner är ett annat fruktproblem. Alla tycker det är jättegott. Men finns clementiner eller mandariner väljer alla bort apelsinen för att den är så galet krånglig att skala. Okej, det finns den där varianten med tjocka skal, men för det mesta krävs stämjärn för att få loss apelsinskal och ändå blir både bordet och händerna helt kladdiga.

Och alltid har man ett litet sår vid nagelbandet som svider nåt fruktansvärt.

Och ännu mer alltid ber barnen, ibland även frun, att jag ska skala åt dem eftersom jag i deras värld uppenbarligen är den enda människa på jorden som tycker om att ha det där vita, äckliga från skalen under pekfingernageln resten av dagen.

Därför bör man aldrig blanda apelsiner och mandariner. Det tar jag också upp vid fruktdiskussionerna.

Och så där tuffar ett äktenskap på.

(Ola Liljedahl är frilansskribent och nås på ola@ordklotet.x.se. Han gillar vindruvor. Utan kärnor.)

Mer läsning

Annons