Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det slutar inte alltid lyckligt

Det är svårt att inte bli personligt involverad och begränsa sina insatser när man lär känna en familj som varit med om fruktansvärda händelser, förklarar Laila Lindberg.
– Jag är alltid tydlig med att förklara för föräldrarna att jag bara är där för att hjälpa barnen, jag deltar inte i asylprocessen.

Annons

Fyraåriga Dijana och hennes familj flydde från Kosovo 2008. De är romer och utsattes för förföljelser. Pappan är dessutom psykiskt sjuk. Flykten var skrämmande och förbryllande för Dijana. Asylhälsans kurator kontaktade Laila Lindberg som fick en nära kontakt med flickan och mamman.

Familjen levde i Sverige i ett och ett halvt år, Dijana blev tryggare och gladare. Men strax före jul 2009 blev familjen bryskt avvisad. Pappan fick handbojor och mamman svimmade. Familjen hade då en sex månaders baby.

– De sattes på ett chartrat plan direkt till Pristina. De är romer och illa sedda i sin hemby. Där bor de i ett källarrum utan värme och vatten, säger Laila Lindberg.

Hon har fortfarande kontakt med mamman i familjen och har ordnat en liten insamling till familjen, främst avsett för mediciner till pappan.

– Men Selma vill inte tala med mig, vilket jag förstår. Hon upplevde sannolikt att jag svek dem, i en sexårings ögon gjorde jag det.

Mer läsning

Annons