Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En blöjhink. Hur tänkte vi egentligen?

Det är ganska naturligt att man som förälder är beredd att köpa saker till sina barn. Att babyprylar är ett affärsområde som haft en god utveckling på senare år är kanske inte så förvånande.

Annons

Många får sitt första barn senare i livet, efter det att man skaffat sig utbildning och ordnad ekonomi. Producenterna och detaljisterna är förstås inte sena med att utnyttja det.

Jag som vanligtvis är en ekonomiskt försiktig person. En sådan som kan le i en månad om jag hittar ett Anna-Lisa Thomson- fat för 25 spänn på loppis, som gärna handlar på rea och inte drar mig för att nyttja rabattkuponger och extraerbjudanden. En snålskalle helt enkelt.

Men jag kunde ändå inte motstå blöjhinken.

När det var dags för barn upptäckte jag hur hutlöst dyrt det var med nya babyprylar. En barnvagn kunde kosta lika mycket som en begagnad bil. För skatte-återbäringen köpte jag slutligen en sittvagn, en utgående modell för halva priset med en tillhörande mjuk babylift.

Ungefär en månad efter babyns ankomst införskaffade vi en bärsele som var perfekt när man har ett kolikbarn (bärsjal fungerar också bra).

Efter två månader köpte jag en babysitter där knodden nöjt kunde gunga och hålla koll på omgivningen. Ännu lite senare fick vi låna en hoppgunga som han älskade. Han gurglade av skratt och sparkade med de små knubbiga benen varje gång.

Alla dessa saker kändes välinvesterade. De var till glädje och nytta.

Men så var det då blöjhinken.

Så här var det. En fylld bajsblöja behöver inte ligga och jäsa i särskilt många timmar innan den börjar sprida en skarp lukt.

Vi tittade snett på pedalhinken i plast. Den gjorde inte sitt jobb.

I den välsorterade babybutiken hittade jag en särskild blöjhink med särskilda svagt parfymerade blöjpåsar som helt skulle eliminera bajslukten med hjälp av ny teknik och ett tätt förslutet lock.

Vi köpte den svindyra blöjhinken med tillhörande svindyra blöjpåsar. Pedalhinken förvisades till garaget.

Den svindyra blöjhinkade visade sig ganska snart vara värdelös (eller också var det jag som inte kunde stoppa i blöjan och vrida den rätt i den svindyra soppåsen).

Vi gav upp och konstaterade att det enda som hjälper mot stinkande bajsblöjor är att slänga soporna ofta.

I stället för att lägga pengar på en dyr blöjhink kan man lägga blöjorna i begagnade fruktpåsar eller svarta hundbajspåsar. Det funkar också men det skulle aldrig någon i babyprylsbranschen erkänna.

Mer läsning

Annons