Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kines på besök – något att gaffla om

/

Den första kines jag såg var ett adoptivbarn från Korea. Det säger en del om vilken koll jag hade i den lilla oas av världen som kallades Färila. Sedan dess har det hänt en del. Inte med min koll kanske, men med Kina.

Annons

 

För Kina erövrar världen nu.

Snart världens mäktigaste land sägs det. Nyss arrangerade de OS. Ett kinesiskt tempel byggs längs E 4 vid Älvkarleby. Högskolan i Gävle sätter sitt hopp till kineser. När Volvo och Saab krisar har kinesiska bilar precis börjat säljas i stan.

Och i vårt hus bor en kinesisk pojke den här veckan.

Han är del av ett utbyte med gymnasieskolan Vasa och hamnade från Peking i Gävle. Femton år och för första gången ute i världen klev han in hos oss i Strömsbro i fredags. Närmast chockad insåg han att vi tog av oss skorna i hallen. Han var tvungen att peka och fråga flera gånger. Gå i strumpor? Inne? Konstigt. Vi hade dukat för middag. Han tittade förvånat på gaffeln. Någon sådan hade han aldrig sett.

Efter en snabblektion gick det skapligt.

Köttskivor kan man liksom hänga över gaffeln ungefär som när man hänger tvätt. Nästa dag följde han oss på födelsedagskalas, när Anna fyllde sjutton och firade med kompisar och familj. Vi tog med pinnar men han ville smälta in och valde gaffeln, när han ovan vid ungdomsfester med både tjejer och killar satte sig vid bordet.

Men det är svårt att smälta in i Sverige.

Särskilt för den 15-åring som sticker gaffeln i mackan och sitter med den och äter som på en klubba. Eller när 15-åringen erbjuds godis ur en påse och tackar vänligt, viker ihop påsen och stoppar den i sin ficka.

Det är väl sånt som kallas kulturkrock.

En dag ville han göra kinesisk frukost åt oss och bad att bli väckt 04.30. En av hans kompisar, som också är i Gävle, ställde till sin värdfamiljs förvåning klockan på 02.00 en natt. Hon skulle göra läxor till 05.00, slumra en timme och sedan gå upp.

Givetvis blir det en hel del skratt.

För tänk vad konstigt han gör, kinesen. Tycker att yoghurt hör till middag och inte frukost! Tror att chokladmousse är varm glass! Tycker att en nästan raksträcka i skidspåret är rena slalombanan!

Fast vad som är konstigt beror förstås på.

Är det nio miljoner svenskar som gör rätt? Eller är det kanske 1,3 miljarder kineser som gör det?

Lika lustigt som vi ibland tycker att han gör saker tycker han naturligtvis att vi beter oss. Som när han hade med presenter som vi hängde upp och beundrade tills han försynt visade att vi hade hängt alla upp och ner.

Han berättade en dag att han hört att svenskar tycker att alla från Asien ser lika ut. Kunde det stämma? Jag tänkte på min första kines, koreanskan i Färila, och sa att det nog låg något i det.

Han skakade roat på huvudet.

Fast gaffeln är fortfarande hans största mysterium. Lika mycket mysterium som vi tycker att det är att kineserna inte upptäckt detta hjälpmedel. När de bara gör det måste väl det ändå slå ut deras pinnar. Tänkte vi medan han studerade våra gafflar en dag.

Plötsligt pekade han på en mikroskopisk text på gaffeln. Jag läste. Nej. Jo. Där står faktiskt som ett tidens kinatecken:

Made in China.

Mer läsning

Annons