Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sån som åker till Thailand...

Annons

”Jag hade aldrig trott att ni skulle åka till Thailand”. Ungefär som ”ni är väl ändå inte den typen?”.

31 oktober flyger jag med man och barn till Bangkok. Hur de följande fyra veckorna ska se ut fantiserar vi bara om än så länge. Det blir ett avbrott från reporterjobbet och ljusterapi inför den mörka vinterns arbetsveckor.

Förhoppningsvis både lugnt vardagsliv och spännande upplevelser. Det känns lyxigt.

”Guuu va härligt. Åååh, hela november. Jag vill också!” säger många kollegor, vänner och bekanta.

Men så kommer någon förvånad kommentar: Varför just Thailand? Är det er grej? Det hade jag inte trott.

Även maken ställde frågan när vi började planera långsemestern: Är det skrivet i sten att vi ska till just Thailand? Alla åker ju dit.

Hm, skulle vi välja bort superfina, barnvänliga, prisvärda Thailand, med färgglada fiskar och trevliga människor – för att det har blivit medelsvensson?

På grund av någon fejkad självbild som säger att vi egentligen är såna som åker till Sydamerika och vandrar med barnen några månader, samtidigt som vi spottar ur oss några undersökande samhällsreportage?

Nej. knappast. Så Thailand blir det. En månad för och med familjen. Jobbet och allt det andra får vänta hemma i Gävle.

Det kom förresten ett pressmeddelande från en europeisk resesajt, som ställt ett antal frågor till föräldrar i Europa. 97 procent av de tillfrågade anser att barnen begränsar när det gäller val av resmål. Det tycker reseföretaget är dystert. Dystert vet jag inte. Varje tid i livet har sin charm, brukar man säga.

Men när barnen bara blir lite större, då ska ni få se. Då åker vi till Jupiter. Eller till dinosauriernas tid. Vänta bara.

Mer läsning

Annons