Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett svunnet landskap i hemträdgården

/

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Betesmarker och ängar tillhör de mest artrika biotoper vi har i landet. Tyvärr har arealen hagar såväl som ängar minskat, i takt med att jordbruket har effektiviserats.

Annons

Jag ägnar mycket tid just nu åt att leta information om hur bete påverkar de växter som utsätts för djurens hungriga munnar och tramp. För jag har precis börjat slita med en uppsats om ämnet, som en del av de fortsatta trädgårds- och biologistudierna.

Privata trädgårdar och offentliga parker kanske skulle kunna kompensera för något av det som numera saknas i det av monokulturer dominerade odlingslandskapet, tänker jag. Personligen drömmer jag om att någon gång ha både betande får, hästar och höglandsboskap. Några lurviga kossor i alla fall. Utmärkta landskapsvårdare. Och så väldigt, väldigt söta.

En traditionell hagmark med betande djur är kanhända svårt att åstadkomma i den egna trädgården. Särskilt om ens täppa är en radhusträdgård. Och jag tror nog att inte ens mina mycket toleranta hyresvärdar skulle uppskatta om jag härbärgerade får på balkongen. Inte fåren heller.

En liten äng däremot kan man ha i balkonglådan, det finns färdiga fröpåsar med ettåriga ängsblommor. Det går också att låta en del av gräsmattan förvandlas till en äng fylld av inhemska örter. Ett långsiktigt projekt är det, men ängen kräver mycket mindre skötsel än en vanlig gräsmatta. Samtidigt gör man en insats för den biologiska mångfalden.

Varje sensommar hävdas ängsplätten genom slåtter. Med lie om man vill och kan. Gräset och blommorna får ligga några dagar och fröa av sig, sen ska allt avslaget material tas bort från ängsytan. På detta sätt utarmas ängen successivt, och så småningom börjar örter och blommor långsamt ersätta det mer konkurrensstarka gräsmattegräset.

För snabbare resultat kan potatis odlas på platsen under några år. Utan gödsling. När potatisarna som skördas börjar se ynkliga ut, är marken tillräckligt näringsfattig för att kunna hysa en klassisk äng. Ett annat energiskt sätt är att skala bort grässvålen och en del av matjordlagret, för att därefter så in en passande ängsfröblandning. Även dessa genvägar till äng kräver dock att man hävdar ängen fortsättningsvis.

Med perenner kan man bygga upp en rabatt som påminner om ängen, med svepande sjok av gräs och blommor. Inte lika välgörande för den biologiska mångfalden, men snyggt.

Den mest intensiva perioden av trädgårdsåret är över, och sammanfattningsvis har säsongen varit våt och alldeles för kort och alldeles underbar. Men det är ingen dvala vi går in i, vi odlare. Det finns trädgårdsböcker som äntligen ska läsas igenom. Grönsaksland, nya rabatter och kanske doftande ängar ska planeras, och sekatörer och andra redskap behöver vård. Och jag återkommer en gång i månaden!


som försöker dra lärdom av
sommarens lyckade och mindre
lyckade odlingsprojekt

Mer läsning

Annons