Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fiskarpojken med de vackra skeppen

/

Av de 239 personer som strök med i den koleraepidemi som lamslog Gävle hösten 1853 fick ingen en så fin dödsruna i tidningen som varvsägaren Lars Augustin Bång.

Annons

I Norrlands-Posten kunde man läsa att han under sitt korta liv byggt 100 fartyg "berömda för sin lätthet på wågen, snabbhet i rörelsen och fasthet i sammansättningen".

Så många som 100 var det kanske inte, om vi ska hålla oss till sanningen, men det var ett imponerande antal stora, vackra och snabba segelfartyg som lämnade hans stapelbäddar. Och trots att han kom igång rätt sent som skeppsbyggare och bara blev 47 år räknas Bång som ett av de riktigt stora namnen i Gävles sjöfartshistoria.

Hans båda förnamn brukar betecknas enbart med initialerna L A, men eftersom han kallades för Snor-Lasse av sina kamrater när han var liten kan vi väl utgå från att Lars var tilltalsnamnet. Han föddes i en fiskarfamilj i Gävle 1806 och sedan hans far fått för sig att gossen skulle bli präst placerades han i stadens trivialskola. Men Lars tyckte bättre om att snickra än att sitta med näsan över böckerna och så fort han hade åldern inne började han arbeta som timmerman på varven. Dock bara om vintrarna – under sommarmånaderna låg han alltid ute och fiskade strömming tillsammans med sin pappa vid familjens fiskehamn i Ångermanland. Och efter faderns död 1830 fortsatte Lars som ensam fjärrfiskare.

Våren 1833 behövde han en ny båt för långfärderna norrut. Så han byggde en galeas som han döpte till Elisabeth, efter sin hustru – fiskare Wedins dotter. Men när bygget var klart använde han i stället den rätt stora båten till att frakta gods på Östersjön. Den hemsnickrade skutan väckte uppenbarligen beundran för snart blev Lars Bång erbjuden att rita och bygga två skonerter åt några av stadens grosshandlare.

Båda byggena blev lyckade och när två andra mäktiga köpmän, Wilhelm Elfbrink och Gustaf Luth, 1838 bestämde sig för att bilda bolag och satsa på sjöfart engagerade de Bång som byggmästare. Men först skickade de honom till Norrköping där han fick bekanta sig med nya fartygstyper och konstruktioner.

Tillbaka i Gävle slog han sig ner på skolbänken, vid 32 års ålder, och läste matematik, främmande språk plus allt han kom över vad gällde skeppsbyggnad. Men samtidigt som han fördjupade sig i matematiska formler och teoretiska funderingar byggde han fartyg och redan året därpå stod briggen Freja och barken Flora färdiga. Av de tio större fartyg som sjösattes i Gävle 1841 svarade Bång för minst hälften.

Samma år slog han sig ihop med kopparslagaren Johan Adolf Forssberg. Firma Forssberg & Bång ägnade sig åt handel och rederiverksamhet och Bång kom med tiden att bygga tretton fartyg åt det egna bolaget. Samtidigt tog han emot beställningar från olika rederier, både i Gävle och på andra håll. Det hände att han hade sex byggen på gång och han hyrde in sig på olika slipar lite varstans efter Gavleån.

Norra varvet, som han arrenderade från 1847, låg en bra bit upp i ån, där Gamla Grand och Sjömanskyrkan ligger idag. Därifrån var det trångt och bökigt att få fartygen i vattnet så när barkskeppet Adelaide sjösattes trodde nog Gävleborna att det var sista gången ett så stort skepp växte fram så långt upp i ån.

Men så blev det inte alls. 1850 flyttade Bång över hela sin verksamhet till Norra varvet, där han för varje år byggde större och större båtar. 1851 sjösatte han fullriggarna Oscar I och Gevalia och lyckades trixa ut dem oskadda i ån.

Oscar I var det största skepp som byggts i Gävle sedan 1777 och med henne for Lars Bång till världsutställningen i London för att beskåda de moderna amerikanska klipperfartygen och samtidigt knyta kontakter med internationella köpare.

Han hade många intryck med sig hem från England och snart började han skissa på sitt stora mästerverk – fullriggaren Sverige. Fartyget blev inte bara Bångs och Gävles mest magnifika skepp utan även ett av de största träfartygen som någonsin byggts i Sverige. L A Bång hann se båten komma i vattnet på sommaren 1853 innan han några månader senare rycktes bort av koleran.

Sonen August, som bara var 22 år när pappan dog, hade nog tänkt sig ett liv som konstnär. Han hade signerat sin första tavla redan som tolvåring, men fick nu lägga penslarna åt sidan för att ta över familjeföretaget. August Bång drev verksamheten vidare ända till 1869 då hela varvet och halva Gävle gick upp i rök vid den stora stadsbranden.

Han fortsatte att bygga fartyg på hyrda varvsplatser i ännu några år innan han flyttade till Stockholm där han gjorde stor lycka inom fastighetsbranschen. 1885 uppförde han en palatsliknande byggnad vid nuvarande Stureplan. Där inredde han en rymlig ateljé i takvåningen samtidigt som han tog lektioner för två av tidens stora målare, Anders Kallenberg och Per Daniel Holm. Det så kallade Bångska huset står fortfarande kvar och inrymmer i dag Sturegallerian.

August Bång målade mest landskap, särskilt kustmotiv från Halland och Stockholm. Han ställde ut på Parissalongen vid flera tillfällen men det påstås att han i det sammanhanget bara sålde en enda tavla. Köparen lär ha varit en rysk furste.

Samtidigt fortsatte han att engagera sig som skeppsbyggare i Gävle. För att möta den nya tiden, där ångbåtarna tog över alltmer, byggde August Bång och kollegan och konkurrenten O A Brodin ett stort varv på Brynäs med en modern mekanisk verkstad. Tillsammans med trafikchefen vid Gefle-Dala järnväg, Carl Hyckert, bildade de 1873 Gefle Varfs Aktiebolag. Två år senare sjösattes det stora passagerarfartyget Norra Sverige och bolaget hann leverera ytterligare några ångare innan man gick i konkurs 1876.

Gävle Varv har sedan gått växlande öden till mötes ända in i våra dagar, medan August Bång blev kvar vid sitt staffli i Stockholm till sin död 1912.

Mer läsning

Annons