Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föräldrarna kände maktlöshet och skuld

I familjer där ett barn drabbas av ett självskadebeteende påverkas hela familjen och väcker känslor av skuld, skam och lidande hos föräldrarna.

– Jag kände mig så maktlös och otillräcklig. Det enda vi tänkte på var att Marta skulle överleva, säger Catarina Nilsson.

Annons

För Martas föräldrar, Krister och Catarina Nilsson, har det varit en svår tid. De kunde inte förstå varför deras dotter mådde så dåligt att hon var tvungen att skada sig själv.

– Jag anklagade mig själv och undrade vad vi hade gjort för fel. Vi hade det jobbigt i vårt äktenskap ett tag och jag tror att Marta omedvetet blev sjuk för att vi skulle hålla ihop och för att vi skulle ha något gemensamt att kämpa mot.

De turades om att vara lediga från jobbet för att kunna skjutsa Marta mellan Edsbyn och BUP i Borlänge fyra gånger i veckan. De vågade inte heller lämna henne ensam hemma.

– Alla gånger som jag har letat efter rakblad, glasbitar och tabletter. Hon fick panik när jag tog dem.

Men för att undvika några av utbrotten gjorde de en kompromiss. Catarina frös ned ett rakblad i en stor platsbytta med is. Det skulle ta lång tid att få fram det och då hade förhoppningsvis den värsta ångesten hunnit gå över. Marta blev lugnare av vetskapen om att det fanns ett rakblad i frysen.

Föräldrarna lade all sin kraft och tid på att få Marta frisk. Många gånger kom deras andra dotter i kläm.

– Jag minns en gång när vi satt i bilen på väg till BUP, vår andra dotter som satt i baksätet sa med försiktig röst att det var hennes födelsedag, hon fyllde nio. Det hade vi alldeles glömt bort. Jag kände mig hemsk.

Det var svårt att låta Marta flytta hemifrån. Men föräldrarna känner att de kan lita på sin dotter.

– Vi har byggt upp ett förtroende, Marta ringer mig eller Krister om hon är ledsen eller behöver råd.

Catarina vill uppmuntra andra föräldrar i samma situation att söka hjälp i tid.

– Det viktigaste är att finnas där och inte ge upp, även när det är jobbigt. Marta hatade oss som pesten och kallade oss för både det ena och det andra. Men då tänkte jag att det är inte Marta utan det är sjukdomen.

– Vår lilla Marta finns där inne någonstans.

Mer läsning

Annons